Historia och bakgrund

Stig in i Olofsborgs historia!

Olofsborg byggdes i ett område som var relativt glest bosatt. Området var dock militärt och geografiskt märkvärdigt på grund av att gränslinjen efter freden i Nöteborg (1323) genomkorsade området. Först var det en gränslinje mellan Sverige och Novgorod, senare mellan Sverige och storfurstendömet Moskva. När storfurstendömet Moskva försökte utvidga sin makt i slutet av 1400-talet och hotade redan den svenska gränsen, behövdes en ny fästning - Olofsborg - för att förstärka östra gränsförsvaret.

Olofsborg grundades år 1475 av den danskfödde Erik Axelsson Tott, som då var ståthållare på Viborgs slott. Platsen där borgen byggdes valdes med tanke på försvaret: den branta kobben höjer sig mitt i en stark ström i korsningspunkten av två vattenleder. Det var svårt för fienden att närma sig stranden och dessutom kunde vattenlederna utnyttjas när byggnadsmaterial för borgen transporterades.

Innan själva stenborgen kunde byggas, var det nödvändigt att bygga en befästning av trä för att skydda dem som byggde borgen. De blev anfallna av ryssarna direkt efter att byggnadsarbetet hade börjat.

Först blev den s.k. huvudborgen färdig. Den reste sig på den högsta delen av kobben. Huvudborgen bestod av tre torn och ringmurar mellan dem. Det tog cirka tio år att få huvudborgen i försvarstillstånd. Omedelbart efter det att huvudborgen blev färdig påbörjades byggnadsarbetet för den tvåtorniga s.k. förborgen. Hela arbetet blev färdigt i slutet av 1400-talet. Då representerade den femtorniga borgen som reste sig på kobben sin tids nyaste försvarsarkitektur med runda torn och höga ringmurar.

Olofsborgs försvarsförmåga prövades relativt tidigt: kriget hade börjat år 1497 och ryssarna anföll borgen flera gånger. Både på 1500- och 1600-talen hamnade Olofsborg ofta i krigsoperationer. Det stora nordiska kriget påverkade även Olofsborg. På sommaren 1714 byttes makthavaren för första gången då borgen gav sig till ryssarna efter en hård belägring. Oenigheten om vem som ägde borgen fortsatte och den gavs tillbaka till svenskarna vid freden i Nystad år 1721. När borgen slutligen efter flera strider på 1700-talet blev ryssarnas egendom vid freden i Åbo år 1743, påbörjades stora byggnadsarbeten för att förbättra Olofsborgs försvarsförmåga. Om denna period berättar borgens kantiga bastioner.

I borgen fanns en garnison ända till år 1847 trots att borgen förlorade sin roll i försvaret efter Finska kriget. Efter att den militära användningen hade slutat var borgen en kort tid ett rannsakningsfängelse tills den blev obebodd. Så småningom började Olofsborg bli känd som sevärdhet och turistmål.

En grundlig renovering blev första gången aktuell på 1870-talet efter det att två bränder hade härjat i borgen. Då diskuterades också användningen av borgen och staten började sköta den som ett fornminne.

Olofsborg utvecklades snabbt till en viktig sevärdhet och ett populärt festställe. Sommaren 1912 ordnade operasångerskan Aino Ackté de första av de fem operafestivalerna, som var föregångare till de operafestivaler som sedan år 1967 anordnas årligen.

Olofsborg restaurerades såväl i slutet av 1800-talet som på 1900-talet. Den senaste stora restaureringen påbörjades 1961 och blev färdig 1975, då borgen firade sitt 500-årsjubileum. Efter den har det räckt med små årliga reparationer. Idag är Olofsborg en av de populäraste sevärdheterna i Finland och i den ordnas evenemang av flera olika slag.

Olofsborgs byggnadsskeden

Modellering

Museiverket / Minna Väisänen, Johanna Nordman och Päivi Hakanpää
Vuorio & Torkkel Computer Graphics / Ale Torkkel