Ekuddens historia

Ekuddens historia

OM EKUDDENS HISTORIA

Urho Kekkonens museum Ekudden öppnades i december 1987. Orsaken till att Ekudden idag inte mer är presidentbostad är dels den att huset har ansetts vara alltför litet för det ändamålet i dagens läge, och dels är orsaken den att Kekkonens långa närvaro i huset satt sin prägel på det, så att Ekudden blev så gott som synonym med Kekkonen under årens lopp. Urho Kekkonen bodde på Ekudden under sina 25 år som president, och dessutom bodde han kvar i huset i 5 år under sin pensionstid ända till sin död 1986.

I april 1987 beslöt statsrådets kansli på basen av ett kommittébetänkande, att Ekudden skulle bli museum. Det här var möjligt eftersom Kekkonens arvingar donerade den del av inredningen som hade varit hans privategendom till museet. Museet förvaltas av Museiverket och det är en del av Finlands Nationalmuseums museifamilj.

Grosshandlare Jörgen Nissen byggde Ekudden 1904 som privatbostad för sin familj. Huset går i jugendstil och har ritats av arkitekterna Sigurd Frosterus och Gustav Strengell – i arkitekternas ritningar gick huset under namnet Villa Nissen. Villans bostadsyta uppgick till 445 m². I nedre våningen låg förutom salen också matsalen, husbondens rum och dotterns rum samt köket. I andra våningen fanns en hall och fyra rum. Villan hade vedeldning och åtminstone i villans första våning fanns en kakelugn i varje rum med undantag av den öppna marmorspisen i dotterns rum. Ekonomiska svårigheter tvingade Nissen att sälja Ekudden 1914, och den köptes av ingenjör Ernst Sundgren som ägde villan de följande tio åren.

1924 köptes Ekudden av affärsmannen Amos Anderson som var Hufvudstadsbladets chefredaktör och en stor konstmecenat. Anderson bodde inte länge i huset själv, och 1940 donerade han det till den finska staten som ämbetsbostad för presidenten – till en del påverkades hans beslut av hans nära bekantskap med den dåvarande presidenten Kyösti Kallio (1873–1940). President Kallio hade aldrig möjlighet att bo på Ekudden, eftersom han hade varit allvarligt sjuk sedan 1939 och avgick från sitt ämbete 19.12.1940 och dog samma dag på Helsingfors järnvägsstation.

PRESIDENTERNAS TID

Den första presidenten som bodde på Ekudden var Risto Ryti (1941–1944). Under fortsättningskriget använde Ryti Ekuddens arbetsrum som kartrum där han kunde följa med läget vid fronterna. Även den följande presidenten, Carl Gustaf Mannerheim, bodde på Ekudden (1944–1946), men hans efterträdare Juho Kusti Paasikivi (1870–1956) bodde däremot på presidentens slott.

När Urho Kekkonen valdes till president 1956 beslöt han och fru Sylvi Kekkonen (1900–1974) att flytta till Ekudden, men före inflyttningen genomgick huset grundliga reparationer. Jugendstilen avlägsnades ur interiören, man rev ner de höga jugendkakelugnarna och målade väggarna vita, rev ner ett par mellanväggar, och förstorade dörröppningar, för att rummen skulle bli rymligare och ljusare. I samband med reparationerna byggdes också bastun vid stranden. Sylvi Kekkonen deltog i inredningsskedet tillsammans med bl.a. slottsfogden från presidentens slott och inredningsarkitekt Maija-Liisa Komulainen. Sylvi, som själv var författare, och intresserade sig aktivt för konst, anskaffade under årens lopp en hel del konstverk till Ekudden. Från sin tidigare våning i Helsingfors centrum, hämtade presidentparet med sig sitt bibliotek och sina konstföremål. Under professor Timo Sarpanevas ledning inreddes Ekudden dels på nytt 1974. Man anskaffade då moderna möbler, som var designade av Yrjö Kukkapuro och Alvar Aalto. I dag förevisas Ekudden i den habitus villan hade under Kekkonens tid på 1970-talet.

MUSEETS GRUNDRENOVERING 2009 – 2012

På hösten 2009 började man grundrenoveringen av huvud- och ekonomibyggnaderna, bastun och lusthuset – Ekudden hade ju inte renoverats i större utsträckning sedan 1956. Man bl.a. förnyade rappningen på huvudbyggnaden och samtidigt återställde man den ursprungliga färgen och de ursprungliga dekormotiven på jugendvillan från 1904. Museets elsystem och VVS-teknik förnyades. Även tillgängligheten till museet förbättrades. I interiören ville man bevara ålderns patina, men ytorna rengjordes och det som gått sönder reparerades och restaurerades. I samband med renoveringen av museibyggnaden öppnade man också ett nytt rum för allmänheten – Ekuddens kök. På andra våningen gjordes ett rum om till ett allaktivitetsutrymme som kan användas för bl.a. workshop – det kan även hyras som grupparbets- och mötesrum. Café Adjutants och museibutikens utrymmen utvidgades, och Ekuddens park rustades upp.

FÖRSTA VÅNINGEN

Entréhallen

Inredningen i entréhallen är i huvudsak från mitten av 1970-talet: Yrjö Kukkapuros svarta Saturnus-skinnstolar och Ateljé-seriens bord. Dessutom hängde det en kronhjortstrofé på panelväggen under president Kekkonens tid. Idag hänger där ett porträtt av Urho Kekkonen, målat av den ryske konstnären Ilja Glazunov (1930–2017) år 1973. Porträttet placerades ursprungligen i Finlandiahuset. Därefter har det varit utställt bl.a. i hotell Presidentti, på Ekudden och i utrikesministeriet, och det har under åren visats även på flera utställningar runtom i Finland. I februari 2018 donerade Paasikivi-Samfundet porträttet till Finlands nationalmuseum att ställas ut på Ekudden.

Presidentens arbetsrum finns i samband med entréhallen. Det är kanske Ekuddens viktigaste rum. Här arbetade Kekkonen för det mesta – läste dokument, undertecknade handlingar, förberedde tal eller skrev brev. Han skrev alltid för hand med bläckpenna. Sekreteraren, adjutanterna och kanslipersonalen arbetade på slottet, men det fanns också ett rum för adjutanten i Ekuddens gårdsbyggnad. I arbetsrummet tog Kekkonen även emot gäster och förde t.ex. koalitionsförhandlingar.

I arbetsrummet finns en del konstverk och gåvor. Ovanför soffan hänger en liten målning av Axel Gallén (1865–1931), som heter ”Skymning” (1904). Stockmotivet lär ha påmint presidenten om hans ungdom, då han under skolloven brukade flotta stockar i närheten av Kajana. I bokhyllan finns ordböcker, lexikon, lagböcker och politisk litteratur. Ovanpå hyllan, till höger, finns en vas, som är en födelsedagsgåva av Sovjetledaren Nikita Chrusjtjov. Kartställningen i fönsternischen är en gåva från USA, av vicepresident Lyndon B. Johnson 1963. Den hör kanske till de mesta använda och praktiska gåvor som Kekkonen har fått. På arkivskåpet står en silverpokal som var en gåva av Gustaf VI Adolf under Kekkonens första statsbesök till Sverige 1956. På fönsterbrädet står en skulptur ”Hoppande lax”, som presidenten fick i gåva under en fiskefärd i Svängsta 1965.

Salen var husets representationsutrymme. Kekkonen tog i allmänhet emot gäster på Ekudden och höll också en hel del representationsmottagningar här, trots att Ekudden är ganska litet för det ändamålet, och inte har utrymme t.ex. för middagsbjudningen. De allra högtydligaste representationstillfällena, särskilt de, där man också skulle äta middag, arrangerades på presidentens slott. I övrigt besökte Kekkonen slottet och sitt arbetsrum där enbart om fredagarna, då presidenten höll sina officiella fredagsmottagningar där. Men Ekuddens politiska prägel framhävdes speciellt av att det var här presidenten tog emot såväl de avgående som de nybildade regeringarna på 60- och 70-talet. Möblerna här i salen är hämtade från presidentens slott. Lokatten i hörnet är designat av Michael Schilkin (1900–1962). Till vänster av flygeln finns en gåva av Nikita Chrusjtjov – en granitstaty, som bär namnet ”Moder jord”. Vinterlandskapet ovanför nyrokokostolarna är målat av Pekka Halonen (1865–1933).

Sällskapsrummet (till vänster om salen)

I detta rum kunde gästerna vänta på presidenten, eller kunde presidenten bjuda på kaffe där efter en mottagning. Under mottagningarna kunde journalisterna hålla hus där. På väggen till vänster finns ett arbete av Kain Tapper (1930–2004), som heter ”Källan”. Det är gjort av trä, och har liksom ett ljusöga i mitten. Till höger om dörröppningen finns en skulptur av Tapio Junno (1940–2006), som heter ”Ett fönster mot havet”. Den har Sylvi Kekkonen anskaffat till Ekudden på 1960-talet.

Lilla matsalen (till höger om salen)

Matsalens biedermeiermöbler hämtades från presidentens slott redan på Risto Rytis tid på 1940-talet. Här brukade president Kekkonen äta lunch och middag då han var ensam, eller tidigare, före Sylvis död, tillsammans med sin hustru. Ekuddens hovmästare serverade lunchen alltid precis kl. 12 och middagen kl. 18. På väggen till höger hänger ett keramikverk av Rut Bryk (1916–1999). Cigarrskrinet av trä ovanpå hyllan var en 80-årsgåva till presidenten av Fidel Castro i Cuba.

Köket

Kökets inredning är från mitten av 1970-talet – de gula Enso-skåpen installerades 1974 och Asea-Skandias gröna diskmaskin är också från 70-talet. Den stora Metos-spisen har dock varit i köket sedan 1950-talet. I köket arbetade en kokerska och hennes biträde. Man åt ofta fiskrätter och vilt på Ekudden. Grönsakerna hämtades från trädgården i Gullranda, presidentens sommarresidens i Nådendal. På Ekudden serverade man mindre middagar och supéer eller hade mottagningar med bufféservering, men de största, officiella galamiddagarna serverades på Presidentens slott.

ANDRA VÅNINGEN

Den övre våningen var Urho och Sylvi Kekkonens privatbostad och där tillbringades tid först och främst med familj och släktningar.

Hallen eller vardagsrummet

President Kekkonen brukade dricka sitt morgonte i hallen eller i sitt sovrum – samtidigt gick han igenom dagens tidningar. Till presidentens morgonrutin hörde dessutom en joggingrunda på den närbelägna Fölisön eller vintertid en skidtur på isen. I hallen finns ett modernt soffmöblemang från Yrjö Kukkapuros Ateljé-serien. På väggen ovanför bokhyllan hänger en stor målning av Reidar Särestöniemi (1925–1981) som presidenten köpte själv för Ekudden på 70-talet. Den heter ”Lodjuret och Ishavet möts”. Urho Kekkonen tyckte mycket om Särestöniemis målningar och det har tidigare funnits flera av dem här på Ekudden. Särestöniemi var en mycket originell konstnär som bodde uppe i Lappland. Han var också en vän till Kekkonen. Vid dörren mot sovrummen hänger en förgylld relief av Essi Renvall (1911–1979), ”Människor i arbete”. Bysten på fönsterbrädet är också gjord av Renvall och föreställer Taneli Kekkonen, en av Kekkonens söner. Urho och Sylvi Kekkonen fick två söner, Matti och Taneli, som var tvillingar och föddes 1928. Ovanpå bokhyllan finns två byster som föreställer Taneli och Brita (född Fagerholm) Kekkonens barn, Timo och Tea.

Sovrummen befinner sig till vänster från vardagsrummet Till vänster har vi Urho Kekkonens rum och till höger Sylvi Kekkonens. Presidentparet hade intresse för litteratur. Böckerna i president Kekkonens sovrum har ordnats för aktivt bruk. Nya böcker placerades på en skild hylla och likaså de böcker som presidenten redan hade läst och som skulle ställas på plats. Urho Kekkonens litterära intresse och intresset för att skriva började redan som skolpojke i Kajana, då ha skaffade sig erfarenhet av skrivandet genom att skriva till skoltidningen. Urho Kekkonens favoritbok var Cervantes’ Don Quijote, och han sade sig ha återkommit till boken gång på gång. ”Den är i alla tider och under alla omständigheter en giltig beskrivning av den eviga konflikten mellan idealet och praktiken”, har presidenten konstaterat. I bokhyllan finns en upplaga av boken i två delar i finsk översättning från år 1951. På bokens pärmblad har presidenten antecknat sidnummer på vilka man kan hitta visdomar understreckade av honom.

Bokhyllan i Sylvi Kekkonens sovrum innehåller dikt- och prosaverk från barn- och ungdomen samt finsk litteratur från 1950-70 – talen. Dessutom finns där politisk och samhällslitteratur från 1970-80 – talen, som placerats i hyllan efter Sylvi Kekkonens död (1974). Sylvi Kekkonen (född Uino) växte upp på prästgården i Metsäpirtti i ett hem, där man hade stort intresse för kultur. Sylvi och syskonen levde omgivna av böcker och fadern, som var präst, satte inga gränser för barnens läsande. Sylvi Kekkonens läsintresse ledde till det att hon själv blev författare och utgav fem böcker – den första boken kom ut 1949 och bestod av aforismer.

Matsalen

Andra våningens matsal användes främst när det kom gäster till huset – det var de privata gästerna som kunde bli bjudna på supé här uppe. Vid några tillfällen anordnades även officiella middagar här. Matsalens matbord och skänk i ek har designats av Maija-Liisa Komulainen år 1956. Stolarna i nybarock hämtades från Presidentens slott 1956. Utställd på skänken står en antik pendyl, som är gåva av Charles de Gaulle från Frankrike. Till höger om dörröppningen hänger en akvarell målad av Sylvi Kekkonens syster, teckningsläraren Elin Uino (1898–1963), och Hugo Simbergs (1873–1917) färgetsning ”Fan är död” från 1907. Tavlan fick Kekkonen i födelsedagsgåva av Finlands Tyngdlyftningsförbund på 50-talet.

Till höger om matsalen finns två rum. Det första rummet var tidigare ett serveringsrum – idag används rummet för museets växlande utställningar. Det bakre rummet var ett gästrum under Kekkonens tid, men har nu gjorts om till ett allaktivitetsutrymme.

Ekuddens strandbastu (visas endast på sommaren)

Ekuddens bastu blev under president Kekkonens tid Finlands och kanske även världens mest kända bastu. Till presidentens bastugäster hörde finländska politiker, konstnärer, författare och vetenskapsmän, men han badade ibland också med sina utländska gäster. I bastun diskuterades utom dagspolitik också en mängd andra ämnen som intresserade presidenten -från ekonomi till kultur. Först och främst var bastubadandet nog ett sätt att koppla av för presidenten.

Ekuddens stockbastu byggdes 1956. Ritningarna gjordes av Kokko & Kokko. Bastun kompletterades med en simbassäng 1969. Möblerna i bastun designades av Maija-Liisa Komulainen.