Föremål från barnavdelningen på Tavastehus centralfängelse

Kvinnor avtjänade sina fängelsestraff i spinnhus av arbetsinrättningstyp, tills det första tukthuset för kvinnor inledde sin verksamhet 1881 i Tavastehus. I dessa karga inrättningar levde även de barn som medföljde mödrarna. I föreskrifterna för spinnhus från 1823 nämns det att det på inrättningarna fick bo barn under 14 år, som behövde sin mors omsorg, men år 1891 sattes åldersgränsen för barn som fick medfölja modern till fängelset till två år.

På Tavastehus tukthus bodde mödrarna och barnen i gemensamma utrymmen, där barnomsorgen sköttes förutom av mödrarna även av fängelsets sköterskor. Fängelset som livsmiljö för barnen var anspråkslös och bristfällig. En läkare som arbetade på Tavastehus fängelse kritiserade i början av 1890-talet barnomsorgslokalerna och sade att de var trånga, mörka och besvärliga att vädra. Efter sjukdomsepidemier som bröt ut i fängelset byggdes barnomsorgslokalerna ut. I takt med ändringsarbetena minskade sjukdomsfallen bland barnen.

På 1930-talet färdigställdes en ny barnavdelning på fängelset som hade två rum, ett kök, ett badrum och en balkong. Den större barnavdelningen kom till nytta när länsfängelset och det som separat förvaltningsenhet verksamma tukthuset och arbetsfängelset 1927 slogs samman till Tavastehus central- och länsfängelse. I och med den nya barnavdelningen minskade den tid som mödrarna och barnen tillbringade tillsammans, eftersom mödrarna endast kunde besöka barnen under sina matpauser. Spädbarn sov fortfarande nätterna med mödrarna på cellavdelningen.

Efter krigen förändrades fängelsets barnomsorg ännu mer till barnhemsliknande. Alla barn sköttes dygnet runt på barnavdelningen, där mödrarna endast fick komma dagtid för att träffa och amma barnen. Mödrarna tillbringade cirka två timmar på morgonen på barnavdelningen, då de badade och matade barnen. Efter den gemensamma morgonstunden fortsatta de kvinnliga fångarna med dagens arbete. Mödrarna till äldre barn hade möjlighet att träffa sina barn endast en gång per dag. I bakgrunden till förnyelsen låg förändrade inställningar, eftersom man hade börjat förhålla sig med misstänksamhet till de kvinnliga fångarnas förmåga att ta hand om barnen. Dessutom ansågs inte fängelset längre vara en lämplig livsmiljö för barn.

År 1947 beslutade justitieministeriet att alla kvinnliga fångar som hade barn med sig skulle placeras på Tavastehus central- och länsfängelse. I och med förändringen byggdes en barnavdelning på fängelset som fångarbete och den blev klar 1951. Barnavdelningen låg i en tvåvåningsbyggnad, där det fanns vårdplatser för 40 barn. På övervåningen fanns barnrummen, ett lekrum, ett behandlingsrum för läkarundersökningar samt ett amningsrum för lugna matstunder. I byggnaden fanns även en ljus balkong och ute fanns en lekpark för barnen.

Avdelningens barnomsorg baserades på lärorna från barnomsorgskurserna vid Barnets borg i Helsingfors. Barnen sov middag utomhus och på sommaren tillbringade de tid ute på gården. Man följde med barnens utveckling med läkarundersökningar och regelbundna vägningar. Mödrarna ammade barnen själva och äldre barn fick matportioner i enlighet med näringsrekommendationerna.

Efter det avtjänade fängelsestraffet kunde mödrarnas återvändande till det civila livet vara utmanande, då de saknade bostad, arbete och stödnätverk. När modern kvarblev i fängelset, var barnet tvunget att flytta utanför fängelsemurarna då det fyllt två år, varvid man letade upp en placeringsplats för det bortflyttande barnet. Om barnets anhöriga inte kunde ta emot barnet, placerades barnet nästan utan undantag på barnhem. Från fängelset fick barnet med sig nödvändiga klädesplagg från underkläder till ytterkläder. Barnavdelningen vid Tavastehus central- och länsfängelse var verksam fram till 1972, då de kvinnliga fångarna med barn förflyttades till Tavastehus nya centralfängelse.