Saltkar
Under årtusenden var salt en viktig handelsvara. Det bröts i gruvor samt utvanns ur havsvatten och transporterades långa sträckor. Exempelvis fanns det framgångsrika saltkokerier på Vita havets stränder på 1500-talet och därifrån transporterades salt längs floderna till inre Ryssland.
Saltkar hörde till utrustningen i varje hushåll. Finlands nationalmuseum har i sin finsk-ugriska samling saltkar från Sibirien, mellersta Ryssland, Karelen, Ingermanland och Ungern. I dessa har många material använts. Det finns saltkar tillverkade av trä, näver och rötter. Saltkar har även gjorts av horn och tjurtestiklar.
Salt användes som matkrydda och för att förlänga matens hållbarhet. Fångstnäringarna, både jakt och fiske, var ett viktigt sätt för de nordiska folken att skaffa föda. Ett sätt att tillreda mat var att salta kött och fisk. Även svamp och grönsaker saltades in för vintern.
Salt, det vill säga natriumklorid, är ett nödvändigt mineral för människokroppen och saltbrist kan i värsta fall leda till döden. Saltets förmåga att upprätthålla liv samt hindra maten från att härskna gjorde det symboliskt värdefullt.
Salt användes allmänt för att skydda sig mot och bekämpa det onda. I mellersta Ryssland hände det att salt ströddes på nyföddas panna eller i vaggan. På grund av dess beständighet passade den som verktyg för att besegla trohet och vänskap. Salt var ett viktigt inslag i bröllopsfirandet och mottagandet av besökare.
Anna-Mari Immonen
Bilder: Matti Kilponen, Museiverket
Välj en bild för mer information
Källor:
Lehtinen, Ildikó 1996. ”Kirjoittamaton päiväkirja”. Ilmari Mannisen Unkarin-matka syksyllä 1934. Eripanos. Suomen Museo 1996. Vammala.
Lehtonen, Juhani U. E. 1972. U. T. Sirelius ja kansatiede. Helsingfors.
Kurlansky, Mark 2007. Suola. Eräs maailmanhistoria. Keuruu.
Marit, mordvalaiset ja udmurtit. Perinteisen kulttuurin tietosanakirja. Ildikó Lehtinen (red.) Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 989. Helsingfors 2005.
Siperia. Taigan ja Tundran kansoja. Ildikó Lehtinen (red.) Helsingfors 2002.
Современная этническая культура финно-угров Поволжья и Приуралья. Йошкар-Ола 2002.
Uralilaiset kansat. Tietoa suomen sukukielistä ja niiden puhujista. Johanna Laakso (red.) Juva 1991.
Virtaranta, Helmi och Pertti 1986. Kauas läksit karjalainen. Matkamuistelmia tverinkarjalaisista kylistä. Borgå.