Fångarbete i fängelsemuseets samlingar
Arbetsfängelse var en av de tidigaste strafformerna som användes i Finland. I Svea rike dömdes man till förvandlingsstraff i form av tvångsarbete redan på 1500- 1600-talen, men arbetsfängelse som separat straff blev vanligt först under de kommande århundradena. Efter beslut av den ryske kejsaren grundande man från 1839 i Finland arbets- och tuktinrättningar för lösdrivare, som dömts till tvångsarbete. I ett senare skede, år 1889, instiftades ett tukthusstraff, som var i kraft till 1975. Tukthusfångar delades in i hierarkiska klasser och de avtjänade sitt fängelsestraff genom att arbeta.
Dagarna i arbetsfängelse var tunga och långa. Fångarna arbetade från arla morgon till sena kvällen och arbetet avbröts endast av mat- och bönepauser. Fångarna entledigades från arbete på söndagar och de mest betydelsefulla högtiderna. Fångarna fick en liten ersättning för det utförda arbetet. Strävan med tvångsarbetet och fängelsedisciplinen var att forma ordentliga medborgare av fångarna samt täcka de kostnader som fångvården gav upphov till. På 1860-talet blev fångarnas liv allt mångsidigare: utöver arbete bestod fångarnas dag av obligatorisk utevistelse och motion samt skolgång.
Fångarbetena har varierat från mindre handarbeten till större byggprojekt. Som fångarbete har man tillverkat nödvändigheter för fängelsets eget bruk samt industriellt producerade försäljningsprodukter. Isoleringen av fångarna i små celler begränsade arbetsverksamhetens former. Man tillverkade också mindre handarbeten i form av cellarbete och dessutom limmade de tändsticksaskar. Handarbetenas ställning inom fångarbete har varit anmärkningsvärd, eftersom till exempel fångvaktarna förutsattes bemästra något hantverk.
Fångarbetet fördelades i arbetsuppgifter för män och kvinnor, såsom i samtidssamhället. Manliga fångar utförde tunga terräng- och stenbrytningsarbeten. Med fångarbete har man byggt fästningar, kanaler, järnvägar och senare även flygplatser. Manliga fångar tillverkade även olika slags metallhantverk samt utförde skräddar-, skomakar- och snickeriarbeten. På Tukthuset i Kakola i Åbo tillverkade man på 1800-talet till exempel gravstenar, fiskeredskap, korgar, barnvagnar, möbler och fågelburar.
De kvinnliga fångarnas uppgift var att spinna tråd av växtfibrer och fårull, som användes till att väva olika tyger i fängelset. I fängelser tillverkades brukstextilier och uniformer samt utfördes reparationsarbeten. Textilarbeten färdigställdes till fängelser, statens aktörer, på beställning till privatpersoner samt till försäljning. På Tavastehus kvinnofängelse användes tråden som spunnits till exempel till att väva tyger, man knypplade spets, broderade och tillverkade knappar. Arbetsledarnas och fångarnas hantverkskunskaper var ofta förstklassiga och det ledde också till att man tillverkade hantverk av hög kvalitet och med många detaljer.
Välj en bild för mer information
