Byggnadshistoria

Villnäs är beläget i Askais socken i den innersta delen av den s.k. Villnäsviken intill Mynälahti. Herrgården ligger skyddat invid en segelbar farled, vilket är vanligt för stormännens frälsegods under medeltiden.

Den första tillförlitliga uppgiften om byggnaderna på Villnäs är att den nuvarande karaktärsbyggnaden blev färdig 1655. Då det var fråga om ett frälsesäteri, har där troligen redan tidigare funnits en ståndsmässigt uppförd byggnad, kanske av sten. Man har nämligen kunnat påvisa, att källarvåningen av gråsten i Villnäs nuvarande sydöstra flygelbyggnad möjligen är äldre än de andra byggnaderna och kanske kom till under något byggnadsskede på 1500-talet. Flygelns grundplan av parstugutyp pekar också på byggnadstraditioner från 1500-talet.

Enligt den latinska inskriptionen inhuggen i stenplattan ovanför karaktärsbyggnadens portal blev byggnaden, som Herman Fleming låtit uppföra, färdig år 1655.

I Herman Flemings tjänst fanns en till namnet okänd person, kanske en sekreterare eller hovmästare, som 1653-1655 gjorde anteckningar i sin almanacka, ur vilka det framgår, att under dessa år sändes en murarmästare och Jakob Snickaren från Flemings svenska herrgårdar (Penningby, Håtö, Uppland) till Villnäs för sommarsäsongen. Sekreteraren seglade flera gånger till Finland för att övervaka byggnadsarbetet; vid god medvind räckte seglatsen från Penningby (nära Norrtälje) till Villnäs några dagar. Resan företogs med gårdens egen jakt (jachten, skutan). I samband med en resa till Reval besökte Herman Fleming själv Villnäs under sommaren 1653 och på nytt sommaren 1655, då man på förhand sänt kvinnfolk från Sverige till platsen, troligen för att sätta herrgården i beboeligt skick.

Samtidigt med uppförandet av Villnäs slott lät Herman Fleming (1653) återuppbygga Askais kapellkyrka, över vilken han hade patronatsrätt. En nästan tre kilometer lång väg leder från kyrkan till Villnäs slott. Vägen går från kyrkan mot väster och svänger vid den s.k. Tempelkröken rätvinkligt mot söder, går sedan i en rät linje över slottsgården till karaktärsbyggnadens portal och sammanbinder alltså på sätt och vis också kyrkan med den helhet som herrgården bildar. Villnäs och det tjugo år senare uppförda Sarvlax är de enda exemplen i Finland på den italienska senrenässansens palatsarkitektur, som nådde Sverige-Finland via Holland på 1640-talet.

Byggnadernas gruppering liksom också karaktärsbyggnadens disposition kännetecknas av sträng symmetri. Den ståtliga sandstensportalen i holländsk stil, belägen i karaktärsbyggnadens mittaxel, bildar vägens slutpunkt. Karaktärsbyggnaden med de två symmetriskt belägna låga flyglarna omsluter slottets borggård (cour d'honneur), som tack vare en hög tegelmur har bildat en skyddad inre gård.

Muren har senare rivits ner och har nu ersatts med ett järnstaket, för vilket modellen har varit rokokostaketet mellan karaktärsbyggnaden och flyglarna.

Slottet i tre våningar av murat och rappat tegel liksom också envåningsflyglarna har i stort sett bevarats i sitt ursprungliga skick, även om man under loppet av trehundra år varit tvungen att reparera och förnya dem på grund av förändringar i sättet att bo. Slottet genomgick flera reparationer under 1700-talet (1738?, 1761, 1770-talet och 1792). Under släkterna Mannerheims och Hannus tid har man främst gjort nödvändiga yttre reparationer men endast ett fåtal betydande ombyggnader i det inre.

Vid den restaurering som har företagits av Arkeologiska kommissionen (1962-1967) har man så vitt möjligt försökt återställa slottets exteriör i dess 1600-tals skick. Av karaktärsbyggnadens interiör har I och III våningen i huvudsak återställts i 1600-tals skick, medan man i II våningen närmast tagit hänsyn till situationen efter reparationerna på 1700- och 1800-talet.