Historia

Släkten Fleming

Den tidigaste kända ägaren till Villnäs hette Elin. I mitten av 1400-talet ingick hon äktenskap med väpnaren Magnus Fleming. Härefter gick herrgården i arv inom ätten Fleming ända till 1791.

Många av Villnäs-Flemingarna (grenen Fleming af Liebelitz blev friherrlig 1651) uppnådde en ledande ställning under 1500- och 1600-talen i Sverige-Finland och deras inflytande var avgörande för fosterlandets öden. Bland de mest betydande var Gustav Vasas trogne tjänare, riksrådet, Finlands krigsöverste, amiralen, slottskommendanten över Tavastehus, Reval och Viborg samt kungens befallningshavande i Finland Herman Pehrsson Fleming (d. 1583, begraven i Villnäs kyrka) och dennes sonson, riksrådet, överståthållaren i Stockholm och amiralen Claes Larsson Fleming (f. 1592 på Villnäs, stupade i sjöslaget vid Femern 1644).

Klaus Flemings son, amiralen, presidenten i kammarkollegium och generalguvernören över Finland Herman Claesson Fleming (1619-1673) lät bygga Villnäs slott. Herman Fleming, som föddes 1619 på Villnäs, tillbringade troligen sin barndom i Finland , studerade först i Uppsala och 1640-1644 skeppsbyggeri i Leyden och sjökrigföring i holländska flottan. Sedan han återvänt till Sverige deltog han i sjökriget mot Danmark, utnämndes till holmamiral och fortsatte sina studier i skeppsbyggeri i Holland 1647-1648. Som ämbetsman gjorde Herman Fleming en snabb karriär och kom särskilt att åtnjuta Karl X Gustavs gunst. Då han verkade som ordförande för reduktionskollegiet som skulle genomdriva fjärdepartsräfsten blev Fleming dock föremål för sina högadliga ståndsbröders hat och efter kungens död (1660) fråntogs han sina uppgifter som riksskattmästare och sitt medlemskap i förmyndarregeringen. Herman Fleming utsågs till generalguvernör över Finland och innehade denna befattning till 1669. Hans hustru sedan 1645 var Kristina Rosladin.

Senare medlemmar av ätten Fleming bodde endast tidvis på Villnäs. Under stora ofreden förföll gården och den var obebodd ända till 1738, då byggherrens sonson, karolinen Claes Hermanson Fleming (1685 - 1766) erhöll gården som sidoarv och rustade upp slottet. Hans son, hovjunkern Herman Claesson Fleming (1734-1789) eller "den siste rike Flemingen" levde ett glansfullt liv på gården. Slottet nyinreddes vid samma tid som hovjunkern lät uppföra en ny karaktärsbyggnad (1767 ?) under Chr. Fr. Schröders ledning på granngården Lemsjöholm, som också var i hans ägo. På grund av skulder var dock Herman Flemings arvingar tvungna att sälja Villnäs 1791.

Den nya ägaren, överstelöjtnant C. Fr. von Knorring lät grundligt reparera slottet 1792. Under de följande åren bytte Villnäs igen ägare, tills den första i Finland bosatta medlemmen av ätten Mannerheim köpte slottet 1795.

Villnäs i ätten Mannerheims ägo 1795-1903

Majoren Carl Eric Mannerheim (1759-1837), som flyttat till Finland 1783, hörde till Anjalaförbundet och åtog sig efter 1808 många viktiga administrativa och statliga förtroendeuppdrag för att stärka Finlands autonoma ställning. Som tack för sina tjänster upphöjdes han i grevligt stånd 1824. Sedan han 1796 ingått äktenskap med Vendla Sofia von Willebrand bosatte han sig med sin familj på Villnäs, där han särskilt intresserade sig för jordbrukets utveckling och trädgårdsskötsel.
Deras son Carl Gustaf Mannerheim (1797-1854) blev landshövding och president för Viborgs hovrätt och var även internationellt känd som entomolog. Hans maka sedan 1832 var Eva Wilhelmina von Schantz (d. 1895, "farmor"). Deras son , fadern till Marskalken av Finland, Carl Robert Mannerheim (1835-1914) var verksam som affärsman och ägde Villnäs fram till år 1881, då han på grund av ekonomiska svårigheter sålde gården till sin syster Eva Vilhelmina (1836-1905, "faster Mimmi"). Denna sålde gården 1903 och flyttade till Sverige.
Marskalken av Finland Carl Gustaf Emil Mannerheim föddes på Villnäs 4.6.1867 som Carl Robert Mannerheims och Helena von Julins tredje barn. I Marskalkens systers, Eva Mannerheim-Sparres, memoarverk "Barndomsminnen" får man en fängslande bild av de sju syskonens barndom på Villnäs.

Villnäs i familjen Hannus ägo 1903-1961

Ekonomierådet Oskar Hannus innehade Villnäs till sin död, varefter hans dotter, fru Inkeri Hovinen (d. 1966) ägde slottet till 1961, då Delegationen för Marskalkens av Finland ryttarstaty inlöste Villnäs slott med ett parkområde om 7,5 ha och donerade det till finska staten. Villnäs slott ställdes den 1.7.1961 under Arkeologiska kommissionens, numera Museiverkets förvaltning, som genomförde restaureringen av slottet 1962-1967. Karaktärsbyggnaden på Villnäs slott öppnades för allmänheten 1.6.1967.