Haarniskan yläosa tummempi tausta

Carl Bäcks harnesk

Överstelöjtnant Carl Bäck härstammade från en tysk adelssläkt, som på 1500-talet flyttade från Rhenregionen till Finland. Han föddes 1609 i Notsjö och avled 1663 på samma ort efter en lång militär karriär.

Carl Bäcks harnesk är ett av Finlands Nationalmuseums sex harnesk, vilka tillsammans utgör en anmärkningsvärd helhet. Museets samtliga harnesk dateras till åren 1550–1650 och de är tillverkade i Norra Europa, av allt att döma i området kring nuvarande Tyskland, Flandern eller Holland.

Nationalmuseets harnesk är förknippade med Finlands historia och man känner till namnen på alla de sista ägarna av dem. Detta är ovanligt till exempel i Europa, eftersom information om harneskets ägare och dennes liv vanligen bevarades endast då det fanns en anknytning till kungligheter eller andra högt uppsatta personer.

Nationalmuseets harnesk har en obruten egen historia. Harnesken har till exempel inte kompletterats i någon nämnvärd utsträckning med delar som inte hör till dem eller som är från andra tidsperioder. Efter att ägaren avled, placerades de i gravkyrkor och församlingarna donerade dem till museets samlingar i slutet av 1800-talet. Tack vare detta är Nationalmuseets harnesk i det närmaste kompletta och i sina ursprungliga utföranden från slutet av 1500-talet och början av 1600-talet.

Utgående från stilen är Carl Bäcks harnesk tillverkat uppskattningsvis på 1600–1650-talet och är således cirka 400 år gammalt. Dess konstruktion och form är typiska för harnesk som användes av det tunga kavalleriet, det vill säga kyrassiärerna. Dessa harnesk är uttryckligen avsedda för användning på slagfältet och endast av kavalleriet. De är smidda av järn och stål, och monterade med nitar och läderremmar. Harneskens beväpning bestod vanligen av två pistoler och ett svärd, men ibland medföljde ett tredje skjutvapen med längre pipa.

Man känner till förhållandevis lite om harneskets tillverkning och dess ägarhistorik. Man vet till exempel inte om harnesket har tillverkats på beställning åt Carl Bäck eller om det har haft tidigare ägare. Harnesket kan ha köpts, erhållits eller varit krigsbyte. Om harnesket tillverkades åt Carl Bäck, har det tillverkats enligt hans mått och efter hans kroppsform. I sådana fall kan Bäck uppskattas ha varit cirka 184 cm lång, haft en axelbredd på högst 56 cm och ett midjemått om mindre än 97 cm. Man känner inte heller till tillverkaren av harnesket eller vart det tillverkades. Harnesket har inga märkningar, som till exempel harneskmakarens eller gillets, vapenarsenalens eller stadens stämplar. Några stämplar har inte uppdagats heller vid röntgenundersökningen, som genomfördes i samband med konserveringen. Det är dock möjligt att ytans bitvis tjocka, svarta målarfärgslager döljer märkningar.

Carl Bäcks harnesk kopplar Finlands område till 1600-talets Europa. Harnesken kunde lika gärna har burits av en officer i kavalleriet i området för nuvarande Italien eller England. 1600-talets harnesk var också allmäneuropeiska, tidigindustriella och ofta tillverkade vid någon av de få stora centren för harnesktillverkning.

Under sin militära karriär deltog Bäck i bland annat det trettioåriga kriget. Dessutom deltog Bäck i andra polska kriget, bland annat i Slaget vid Warszawa 1656. Bäck sårades allvarligt i striden mot polackerna år 1658. Han ådrog sig en skottskada i ena armen och uppenbarligen en stickskada av en lans ovanför hjärtat. Kulorna kunde inte avlägsnas från kroppen och delvis på grund av dessa skador avled Bäck i december 1663. Carl Bäck begravdes 1664 i den gamla träkyrkan i Urdiala. Enligt den tidens seder och bruk placerades Carl Bäcks harnesk och vapen i kyrkan i samband med hans begravning. Urdiala församling donerade Carl Bäcks harnesk till statens historiska museum, det vill säga nuvarande Finlands Nationalmuseum år 1872.

Text: Lasse Mattila

Foto: Matti Kilponen

Haarniska edestä
Carl Bäcks harnesk består av 10 delar, som är avsedda att lossas från varandra när harnesket kläs på eller av. Vid påklädning fästs harneskdelarna samman med hakar, bälten och spännen. Tack vare denna konstruktion har harnesket varit böjligt och man har kunnat röra sig i det. Harneskets totalvikt uppgår till närmare 28 kg. Vikten består främst av bröstpansaren, som är tillverkad för att skydda mot skott från eldvapen.
Haarniska viistosti sivusta 2
Alla 10 delar i Carl Bäcks harnesk bildas av en eller flera metallplåtar. Harnesket omfattar totalt 112 separata plåtar. De är sammanlänkade med järnnitar med mässinghuvuden och läderremmar.
Sahalaitakuvio
Carl Bäcks harnesk har ett ringa och nästan obemärkt dekormotiv. Bortsett från hjälmen och handskarna kantas alla delar av ett lågt sicksackmönster [eng. wrigglework]. Motivet är cirka 2,5 cm brett och löper utmed alla kanter antingen som ett enkelt eller ett dubbelt band. Motivet är svårt att upptäcka, eftersom det är så lågt och den svarta målarfärgen täcker det nästan överallt.
Haarniska viistosti takaa 2
Carl Bäckin haarniska on 1600-luvun haarniskojen tapaan maalattu mustalla maalilla. Maali suojaa metallia ruosteelta ja on helppohoitoisempi, kuin puhdas ja kiillotettu kirkas pinta. Bäckin haarniskan mustan maalin alla näyttää ainakin paikoin olevan tumma sinistetty teräs. Uutena haarniska onkin voinut olla kokonaan lämpökäsittelyllä sinistetty. Sen maalaamattomassa pinnassa sahalaitakoristelu on näkynyt kirkkaana tummaa sinistä vasten. Tällainen haarniska on ollut näyttävä ja erottunut maalatuista haarniskoista.
Haarniska sivusta
Carl Bäcks harnesk är, som så många andra harnesk från 1600-talet, målat med svart målarfärg. Målarfärgen skyddar metallen mot rost och är enklare att sköta om än en ren och polerad klar yta. Under den svarta färgen i Bäcks harnesk ser man åtminstone bitvis mörk, blånerad stål. I nyskick kan harnesket ha varit helt blånerat genom härdning. På dess omålade yta har sicksackmönstret synts klart mot det mörkt blåa. Ett harnesk som det här har varit anslående och skilt sig från målade harnesk.
Haarniska takaa
Hjälmen till Carl Bäcks harnesk skiljer sig från det svarta harnesket. På hjälmen saknas även sicksackmönstret. Hjälmen är uppenbarligen av något senare modell än det övriga harnesket. Lättare hjälmar av denna modell användes av soldater i lätta kavallerier och användningen av dem fortsatte ända till slutet av 1600-talet. Till Bäcks harnesk torde det också ha hört en tyngre, helt sluten hjälm, som skyddar hela huvudet. Å andra sidan föredrog i synnerhet officerare den lätta, moderna hjälmen, enligt den europeiska tidsperioden, även om de annars använde det tunga kavalleriets fulla rustning, som sig bör för manskapet. Med den öppna hjälmen såg officeren, som ledde trupperna, till exempel slagfältet bättre och kunde ropa ut kommandon tydligare än med en hjälm som är sluten framtill.