Tapeterna i Jackarby sal

Dekorationsmålningarna i salen i Jackarby gård nära Borgå har under större delen av Nationalmuseets existens utgjort en central del av museets basutställning. I vårt land har endast jämförelsevis få helheter med målade tapeter från 1700-talet bevarats, och var och en de som finns kvar är olika och öppnar för egen del ett nytt perspektiv på rokokotidens och den gustavianska tidens interiörkonst. Målningarna i Jackarby sal med sina herde- och jaktmotiv är ett utmärkt exempel på rokokoinredningens färgglädje i 1700-talets mitt.

Jackarby gårds huvudbyggnad går tillbaka till 1760-talets början och dess utseende är i stort sett oförändrat. En del av huvudbyggnadens ursprungliga fasta inredning, såsom bröstpanelerna, har bevarats. Ett betydande undantag från detta är de målade salstapeterna som i början av 1900-talet förvärvades till Nationalmuseets samlingar.

Målningarna i salen som gjordes i början av 1760-talet har ansetts representera ett mellanting mellan senbarock och rokoko, delvis på grund av den mörka färgsättningen. Rokokons färgpalett var emellertid betydligt mer intensiv än vad man ofta tror. Salen ligger i ett hörn av herrgårdsbyggnaden, så väggmålningarnas placering har ursprungligen varit annorlunda än vad den är på i museet.

Det som gör Jackarby sal unikt är salens monumentala takmålning, som öppnar sig upp mot molnen. Idéen härstammar från den italienska renässanskonsten och fick sitt slutgiltiga akademiska formspråk i Frankrike på 1660-talet.

Målningarna i Jackarby sal är skapade av Johan Bromander (f. 1732), en målargesäll från Stockholm, vars produktion och verksamhet i övrigt förblivit okända. Med dessa målningar visar han att han var väl förtrogen med förebilderna och influenserna från Frankrike, som han fått ta del av genom bygg- och inredningsarbeten på kungliga slottet i Stockholm, och att han kunde tillämpa dem för att skapa en ny, stilren helhet i Jackarby, som då låg i Sverige östligaste hörn.