Rökpörte

Rökpörtet, som stått på markerna som tillhört gården Innanen i Pajasyrjä by i Jakimvaara, köptes 1913 till det nybyggda Finlands Nationalmuseums inredning. Rökpörtet hade låtits bygga av Antti Siili och ovanpå dörren hade man ingraverat årtalet 1836.

I början av 1800-talet bodde en stor del av landsortsbefolkningen ännu i pörten som saknade rökkanaler. Utvecklingen av byggnader framskred i olika tempon på olika håll i landet: snabbast var förändringen i landets västra delar där den största delen av befolkningen vid ingången till 1880-talet redan hade gått över till boningsrum med rökkanaler. I östra Finland var utvecklingen långsammare och där fanns det på vissa platser ännu på 1880-talet dubbelt så många rökpörten än pörten med rökkanal.

Rökpörtet från Jakimvaara bildade en för Karelen typisk helhet som omfattade rökpörtet, en bod mittemot det och en farstu med tak mellan dem. Man beslutade att köpa endast den byggnadshalva som bestod av rökpörtet till Finlands Nationalmuseum. Den låga fönsterlösa ouppvärmda boden av rundtimmer som använts som matförråd kom inte till museet med pörtet.

Man ville att rökpörtet som flyttades till museet skulle representera en så ålderdomlig byggnad som möjligt. Eftersom man i pörtet från Jakimvaara redan hade använt glasning, som blev allt vanligare i början av 1800-talet, beslutade man sig för att byta ut sidoväggens väggstockar mot stockar, som ännu hade kvar gammaldags skjutluckor. Dessa hittade man i ett rökpörte, som stått i byn Lahdenmaa i Kirvus kommun.

Rökpörtet från Pajasyrjä by i Jakimvaara är en av de första helheterna som införskaffats till museet och vid sidan av Jackarbysalen den enda bevarade ursprungliga delen av Nationalmuseets inredning. Rökpörtet representerar på ett betydelsefullt sätt den finländska folkliga livsstilen och den befolkningsdel som bildade majoriteten av vårt lands befolkning.