Månadens föremål - April 2016

En av de mest karakteristiska möbeltyperna från barocken och ofta ett sant lyxföremål under perioden är kabinettskåpet. Dess urform är en stor, bärbar skrivbyrå, contador eller vargueño som uppfanns på Iberiska halvön på 1500-talet. På framsidan av byrån med många små fack fanns ett lock med gångjärn på nederkanten som kunde vikas ner och användas som skrivunderlag när byrån stod på bordet.

Kabinettskåpet utvecklades till sin egen möbeltyp i slutet av 1500-talet i södra Tyskland, där i synnerhet Tyrolen och Augsburg blev center för deras tillverkning. Andra betydande center var staden Eger i landskapet Böhmen (nuvarande Cheb i Tjeckien), Antwerpen och Nürnberg.

I kabinettskåp förvarades korrespondens eller olika samlingar, till exempel medaljer, mynt eller snäckskal och annat kuriosa, vars samlande var en populär hobby under renässansen. Kabinettskåpet ersattes så småningom med början från slutet av 1600-talet av sekretären och till slut, i mitten av 1700-talet, av kombinationen av ett högt bokskåp och en sekretär.

Inuti skåpet på bilden finns sju små och två stora fack. I mitten finns ett litet skåp med ätterna Horn och von Gerttens släktvapen infällda i dörren: på det ena ett horn, på det andra en hand som håller i tre pilar. Ovanför vapnen finns en friherrlig krona. Insidan av skåpdörrarna och lådfronterna har dekorerats med intarsia, vars teknik påminner om den så kallade Boullestilen, där samma motiv upprepas både som positiv och negativ bild.

Dekorationsmetoden har fått namn efter den franske konstsnickaren André-Charles Boulle (1642–1732) som överträffade andra i skicklighet och tillverkade de finaste möblerna med dekorationer gjorda med denna teknik till den franske kungen Ludvig XIV omkring år 1700.

I äkta Boulledekorationer åstadkoms de infällda motiven genom att såga ut mönstren av skivor av elfenben, sköldpadd, metall eller träfaner. Då fick man samma mönster i två olika versioner, som själva dekorationen och dess bakgrund. Möbeln fanerades sedan med dessa tunna skivor på samma sätt som med träfaner. I intarsian på detta skåp har man använt ljust och mörkt lövträ.

Man vet inte säkert var detta kabinettskåp tillverkats, men det torde vara åtminstone svensktillverkat, eventuellt finsktillverkat. Antagandet baserar sig på att snickeriet är något grovt – vilket självklart inte betyder att det inte skulle ha funnits skickliga snickare i vårt land på 1600-talet, det finns bara inte säkra uppgifter om detta – och på att de finska ägarnas vapen är avbildade på möbeln.

Vapnen på skåpdörren tillhör godsägarna på Vuorentaka herrgård i Halikko socken, Gustaf Henriksson Horn (1627–1673) och Anna Helena von Gertten (1640–1709), som ingick äktenskap 1662. Eftersom båda ätternas vapen finns avbildade på innerskåpets dörr, kan skåpet sannolikt dateras till årtiondet 1660–1670.

Gustaf Horn af Kanckas tillhörde en ryktbar finsk soldatsläkt, vars flera medlemmar utmärkte sig i Vasakonungarnas tjänst. Gustaf Horn studerade i Åbo, Uppsala, Greifswald och Strassburg och tjänade även som soldat, senast som överste vid Österbottens regemente. Liesniemi gård i Sagu socken och Vuorentaka herrgård ärvde Horn efter sina farbröder. Han är tillsammans med sin maka begravd i Åbo domkyrka.

Horns kabinettskåp är relativt litet: dess höjd är 50 cm, bredden på botten är 56 cm och djupet är 25 cm, vilket gör det tydligt att skåpet är avsett att tas med. Infällt i luckan finns ett typiskt 1600-talslås som ska skydda dokumenten inuti skåpet. På gavlarna finns handtag av järn.

Proveniensen för Horn och von Gerttens kabinettskåp har tyvärr vid något skede gått förlorad och 1937 katalogiserades skåpet (NM inv. n:o 37100:25) som ett ”onumrerat föremål som funnits i museets ägo en lång tid”. På grund av sina ägare är skåpet ändå ett av Nationalmuseets mest intressanta kabinettskåp.

Kabinettskåpet är utställd i rummet 202 Adeln - Stormaktstiden, på museets 2:a våning.

Jouni Kuurne