Almanacksfodral

Den finskspråkiga almanackan började ges ut 1705 och hette då Folkalmanackan. Utgivare och upphovsman var matematikprofessorn Laurentius Tammelin från Åbo. Han gav ut almanackor 1705-13 och efter honom fördes arbetet vidare av professorerna Hasselbom och Celcius. Almanackan döptes om till Universitetsalmanackan år 1828 då utgivaren Kungliga Akademien i Åbo flyttade till Helsingfors efter Åbo brand och lärosätet fick namnet Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland. Ensamrätt till utgivning av almanackan hade Akademien fått 1811. Denna ensamrätt behöll almanacksbyrån vid Helsingfors universitet fram till år 1995. Den egentliga utgivningsrätten hyrde almanacksbyrån dock ut, först till Frenckellska tryckeriet och sedan till förlagsaktiebolaget Weilin + Göös.

Almanackans kärna är kalendern som visar hur veckodagarna och helgerna inträffar. I kalendern finns även namnsdagarna, månens faser samt tiderna för solens upp- och nedgång. Dessutom har kalendern innehållit mycket kunskap inom olika områden som råd för medborgarna.

Almanackan fann vägen till de finländska hemmen under 1800-talets lopp, men först långt in på 1900-talet användes den i varje hem. För att använda den krävdes läsfärdighet och ett också i övrigt upplyst förhållningssätt gentemot världen omkring och livet i allmänhet. Detta var sannolikt inte fallet i alla hem på 1800-talet, men å andra sidan fanns det i varje socken säkert ett eller två hus där man visste hur almanackan skulle användas. Vi kan vara säkra på att på denna tid, då böcker och tryckt text i allmänhet var sällsynta, var familjerna i de hus där almanackan användes exceptionellt lärda och framstegsvänliga. Almanackan var därmed värdefull även som föremål, trots sitt relativt anspråkslösa utseende; ett häfte med mjuka pärmar. Den innehöll viktig information och man såg upp till dem som kunde använda den. Således kunde almanackan inte ligga huller om buller, utan den skulle hållas i tryggt förvar.

I många allmogehus tillverkade man träskrin för almanackan. I vissa regioner kallades dessa även för "skåror" (på finska kolo). Av det ringa antalet som hamnat i museernas samlingar kan man sluta sig till att detta föremål inte var särskilt vanligt. I Finlands nationalmuseums samlingar finns fyra träskrin som katalogiserats som almanacksfodral, av vilka samtliga kommit till samlingarna under museiverksamhetens tidiga år på 1800-talet och 1900-talets första år. De kommer från Lemi, Savitaipale, Korplax och Pihtipudas, alltså östra och mellersta Finland. I samlingarna finns dessutom motsvarande, men till storleken annorlunda fodral, som lär ha haft något annat användningsändamål.

De tre först nämnda skrinen har ett så kallat skjutlock, alltså ett lock som skjuts fram på fåror. Fodralet från Pihtipudas är däremot slutet överallt annars än på ovankanten och i en liten öppning på bottnen finns en rörlig kloss. Almanackan har alltså lagts in i fodralet via öppningen på ovankanten och när man har velat ta fram den, har man skjutit den uppåt med klossen så att man har kunnat greppa den med fingrarna och dra upp den via öppningen. Det sist nämnda fodralet är enklast av alla fyra: fodralet är av omålat trä och har nästan inga markeringar, bara en blek inskription som säger "…WUOTELLE 1893" (för år) som sannolikt föregicks av ordet ALMANAKKA (almanacka). De tre andra fodralen, de som har skjutlock, är däremot alla individuella och smyckade med olika dekorationer och tecken samt även årtal. Alla fyra kan hängas upp på väggen och har en utskjutande, hålförsedd trädel för detta ändamål.

Som månadens föremål valdes det omsorgsfullt och vackert snickrade almanacksfodralet med skjutlock som härstammar från Savitaipale. På baksidan har årtalet 1854 snittats. På framsidans lock finns tre dekorativa ornament, varav två med rosett- och stjärnmotiv och det tredje möjligtvis med ett växtmotiv. På fodralets övre och nedre kant har man fäst ett läderband, förmodligen för att hålla fodralet samman, och locket gick under bandet. Av samma anledning har man spikat fast två små läderremsor över en spricka på botten. På lockets överkant finns en liten, smäcker knopp som man höll fast vid då man stängde eller öppnade locket. Fodralets yttermått är 15 cm x 11,5 cm x 3 cm och dess höjd med upphängningsdelen är 19 cm. Fodralets innermått är 11,5 cm x 10 cm x 1,5 cm.

Antti Metsänkylä