Hårmodets historia på 1700-talet

Porträtt av Anna Charlotta Kijk

Slutet av 1700-talet ihågkoms som nyklassicismens tid då den gustavianska stilen i Sverige tog form enligt Ludvig XVI:s franska stil som främst inspirerades av antikens Rom. I kvinnornas klädsel och särskilt i hårmodet uppfanns i moderiktighetens namn överdrivna stilmedel som till och med de samtida skämtade om.

Toppmoderna var bland annat skulpturlika frisyrer som tuperades till höga stackar och pryddes med fantasifulla accessoarer eller åtminstone med blommor. Ett exempel på en sådan frisyr ser man på porträttet av den ungefär tjugoåriga Anna Christina Gylling från mitten av 1780-talet. Under empirestilens tid då man idealiserade den lediga friheten som kopplades till den franska revolutionen och antikens Grekland blev också hårmodet friare. Överklassens peruker och de överdrivna frisyrerna som speglade forna tider föll i glömska. Nu var naturligt, lockigt eller rakt, fritt svallande hår lika moderiktigt.

Även porträttet av Anna Charlotta Kijk intill som är målat av Nils Schillmark är från slutet av 1700-talet, alltså ännu från den sengustavianska tiden med drag från antiken. Hur passar den med ett rosa silkesband löst ihopsamlade, spretiga frisyren på frun vid Tykö bruk in i den klassiska gustavianska stilen? Den förmögne brukspatronen, överdirektör Josef Bremers maka Anna Charlotta Kijk hörde till den modemedvetna överklassen eller förmodligen åtminstone till dem som följde med trenderna. Därför har frisyren antagligen en bakgrund som anknyter till tidens mode.

Hur låter följande förklaring?

Den 5 oktober 1789 marscherade en stor hop parisiska kvinnor av folket från Paris till Versailles där kungafamiljen höll hus. Kvinnorna var förargade på den växande arbetslösheten samt på de stigande prisen och ökande levnadskostnaderna. Kungen som befarade oroligheter hade lämnat huvudstaden och dessutom koncentrerat förband till Versailles. I palatset i Versailles tog kungen emot representanter för kvinnotåget från Paris, och lovade att gå med på flera samhälleliga reformer. Detta löste emellertid inte ut situationen utan kvinnorna trängde sig med våld in på palatsområdet på morgonen den 6 oktober. Kungen, drottningen och kronprinsen visade sig på palatsets balkong för medborgarna och till slut lugnade situationen ner sig, men kungafamiljen var tvungen att återvända till Paris.

En av de mest kända kvinnorna under den franska revolutionen var Anne Théroigne (1762-1817). Hon var född i Liège och dog på ett franskt mentalsjukhus. Enligt legenden var hon utklädd "som en amason" när de parisiska kvinnorna tågade till Versailles. I verkligheten torde hon ändå inte ha varit med (och "som en amason" hänvisade i detta fall till amasonerna som krigare och innebar en hatt för män, en kort uniformsrock och en lång kjol). I alla fall blev hon berömd under sin tid för sitt aktiva och djärva deltagande i verksamheten under revolutionsåren. På porträttet målat av en okänd konstnär som troligtvis föreställer Anne Théroigne har hon håret utsläppt och löst ihopsamlat med ett brett tygband.

Att Anna Charlotta Kijk har håret utsläppt kan således sannolikt förknippas med hårmodet under den franska revolutionen som var motsatsen till överklassens fantasifulla modefrisyrer. Det är ändå inte troligt att denna "revolutionära" frisyr kunde tänkas spegla den revolutionära andan i övrigt. Under Gustav III:s tid hade ju relationerna svalnat mellan Sverige och Frankrike där kungaväldet hade störtats.

Porträttet av Kijk kan sålunda troligtvis dateras till någonstans mellan 1790 och 1792, i alla fall tidigast till slutet av 1789. Även på porträttet målat av J.B. Lamp i mitten av 1790-talet av Johanna Poggenpohl, maka till Ludwig Heinrich von Nicolay som ägde herrgården Monrepos, är håret lockat och samlat med ett band runt huvudet. Utgångspunkten för frisyren är troligtvis densamma.

Nils Schillmark (1745-1804) som föddes i Skellefteå var verksam i Finland från 1773. Han var den mest produktiva porträttmålaren i vårt land under sin tid med en produktion som torde omfatta flera hundra verk. Man måste dock komma ihåg att inga andra porträttmålare var fast bosatta i Finland under den här tiden. Läraren i teckning vid Åbo Akademi var åren 1758-1763 den tyskfödde J. G. Geitel (1681-1771) som samtidigt var verksam som porträttmålare. Emanuel Thelning flyttade från Sverige till Finland troligtvis först år 1798. Schillmark hade således nästan ensamrätt till porträttmålning i Finland frånsett konstnärer som besökte vårt land en kort tid.

Porträttet av Anna Charlotta Kijk köptes till Nationalmuseet till de Antellska samlingarna år 1996.

Jouni Kuurne