Grodkistor från Kuopio domkyrka

Månadens föremål - Februari 2008

Enligt gammalt folk var den lycka som fanns i världen begränsad - en annans lycka innebar således att man blev själv utan. Av den orsaken försökte man påverka fördelningen av lycka genom flera olika former av magi. Man trodde att man med hjälp av magi kunde både öka sin egen lycka och skydda sig mot avundsjuka människor som försökte beröva ens lycka och framgång. I samband med fisket såsom också vid andra näringar var det synnerligen viktigt att eftersträva en tryggad lycka och framgång.

Till fiskets magi hörde även två små kistor av alvirke, vilka finns i Nationalmuseets samlingar. Kistorna som innehåller grodor har hittats i Kuopio domkyrka. Den första av kistorna upphittades i samband med reparationsarbeten i kyrkan år 1895. Dåförtiden skrev man om fyndet i tidningen Uusi Suometar.

I Kuopio lever hedendomen fortfarande kvar bakom kristendomens fasad. Då man var i färd med att riva domkyrkans golv, fann man nämligen under golvet över trettio små likkistor av alvirke och i varje kista hade man placerat en groda och tre bitar av fisknät, som skurits ut från bottnen av en not och lagts under huvudet. En av de avlidna hade lagts i kistan först den här sommaren… Gamla gubbar tror, att man på det här sättet kunde frånta grannen fiskelycka, och man klagar också över att man här i trakten varje vår skär ut stora hål i notens botten. Detta har man troligen gjort för det här ändamålet. När skall man få slut på denna gemena vidskepelse i vårt land?

Två år senare överlät domkyrkans vaktmästare till samlingarna en annan grodkista som först nu hade hittats. Försändelsen åtföljdes av meddelandet: eftersom denna lilla kista ser alldeles ny ut -förekommer således även fortfarande här så vidskepliga fiskare att de tror att de får fisk med sådana här konster.

Uppgifter om grodkistor som hörde till fiskets magi, finns dessutom åtminstone från Tuusniemi. Då kyrkans stenfot reparerades påträffades där ännu år 1907 flera tiotals grodkistor, av vilka åtminstone en del var nya. I Uusi Suometar skrevs då följande: Fastän man i Savolax berömmer sig för att vara "civiliserad" finns det ändå den sortens vidskepelse där.

Grodkistorna som bevarats i Kuopio domkyrka är av alvirke. Alen ansågs vara ett trolldomsträd, eftersom ett växande, ungt alträd avsöndrar en rödskiftande, blodliknande vätska. En groda som stängts in i en kista har antingen virats in i bitar av fisknät eller också har de satts under grodans huvud. Det finns tre bitar nät, ett antal som allmänt ansågs ha magisk kraft. I vardera fallen har grodan fästs vid kistan med en nål med vit tråd. Kistorna hade slängts ner under kyrkgolvet, eftersom kyrkorna ansågs vara byggnader med stark, magisk kraft, som förmedlades till de föremål som placerades i dem och som kunde stärka besvärjelser. Ju närmare altaret kistan fördes, desto starkare var trolldomen.

Folk, som levde vid den här tiden, tolkade trolldomens betydelse på två sätt. Å ena sidan trodde man att man genom att skära bitar från grannens fisknät fick dennes fiskelycka trollad åt sig själv, å andra sidan trodde man att trolldomen tryggade en god fiskelycka och var ett skydd mot de följder som de avundsjukas "onda ögon" hade.

Raila Kataja

Litteratur:

Varonen, Matti: Suomen kansan muinaisia taikoja. II Kalastus-taikoja. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 76. Helsingfors 1892.

Grodkista
En grodkista som upphittades i Kuopio domkyrka år 1895.