Bägare på fot från Armfelts samling

Den vidstående gåtfulla bägaren ingår i greve Carl Alexander Armfelts testamentsgåva till Nationalmuseet år 1925. Med bägaren kom dock ingen information om vare sig vem i släkten (eller vilken släkt) den har tillhört, var och när den har fåtts eller vad den har använts för.

Bägarens material är grön sten med röda, gula och vita fläckar. Sannolikt är stenen heliotrop. Heliotropen är en grön kalcedonvarietet som vanligen främst har röda fläckar. Den har använts som smyckesten, under antiken som material för gemmer och särskilt på 1500-1600-talen som material för prydnadsföremål. Bägardelen är cylinderformad och fäst på en sannolikt separat slipad bottendel.

Den slanka, balusterliknande foten är fast i bägarens botten med hjälp av en holk som är tillverkad av silverfärgad metall. Foten i sin tur är fäst på fotplattan med ett likadant metallbeslag som finns mellan foten och bägaren. Den runda fotplattan är tunn, har närmast formen av en pepparkaka och varje rundat hörn har en låg grop. Fotplattans kant är snedslipad. Bägarens beslag är mycket enkelt med tre band och slät yta.

Kärl, såsom skålar, snipor och skrin, speciellt de som var tillverkade av exceptionellt färgade stenarter och hårda stenarter i allmänhet, såsom agat, sardonyx, heliotrop, lapis lazuli eller av glasliknande genomskinlig bergkristall var redan under antiken värdefulla och dyra prov på hantverksskicklighet. De behöll sin ställning som eftertraktade samlarobjekt långt in i den nya tiden och på dem fästes ofta delar som tillverkats av guld och dekorerats med emalj och ädelstenar, till exempel handtag, lock, beslag och dekorativa kanter.

Föremålens stendelar bär ytterst sällan tillverkarens stämpel och inte heller tillverkaren av ädelmetalldelarna är med säkerhet känd förutom i ytterst få fall. Furstar och regenter tävlade om vem som ägde den praktfullaste samlingen med dylika prydnadsföremål tillverkade av smyckestenar. Solkungens unika samling omfattade 417 föremål som tillverkats av färgade stenar (m.a.o. halvädelstenar och smyckestenar) och 532 föremål som slipats av bergkristall.

Bägaren har inga märkningar eller dekorationer och således inga stildrag som kunde hjälpa att bestämma dess ålder. Stendelarna på den till konstruktionen relativt enkla bägaren är mycket tunt slipade och bearbetningen av dem vittnar om gedigen yrkeskunskap. Stenföremål som denna bägare var populärast i 1600-talets slut och 1700-talets början. Föremålens dekorativa material, skickliga bearbetning och det fantasifulla utseendet av metalldelarna som ofta tillfogats till föremålen passar bra i barockens föremålskultur med uppskattning för pampighet.

I G. M. Armfelts bouppteckningsinstrument från år 1815 nämns "1 st Pokal med skål af agat och fot af Silf. förg.", vars värde, sex rubel dock avslöjar att föremålet har varit relativt anspråkslöst (till exempel i jämförelse med ett skrin, tillverkat av lapis lazuli och guld, som värderats till 40 rubel i bouppteckningsinstrumentet). I avvittringen gick pokalen till änkan Hedvig Armfelt. I bouppteckningen för Sigrid Armfelt, änka till makarnas son Alexander Armfelt som upprättats 18.2.1841 nämns en "kalk af agat". På basis av värdet, sex rubel, kunde det antas att båda omnämnanden avser samma föremål, men om detta råder ingen säkerhet.

Som det konstateras ovan är det osannolikt att det finns ett samband mellan denna bägare och det föremål som omnämns i G. M. Armfelts bouppteckningshandling (på det var hela foten förgyllt silver). Det är möjligt att pokalen som nämns i bouppteckningshandlingen ursprungligen härstammar från hertigen av Kurland. Armfelt var nära bekant med hertigens familj och det är med säkerhet känt att han mottog flera gåvor av hertigens arvingar som tack för att ha skött dennes boutredning år 1800.

Detaljerade uppgifter om vilka alla föremål Armfelt fick i gåva finns emellertid inte, det enda som finns är spridda omnämnanden i brevväxlingen. Ett dylikt, i sig gagnlöst prydnadsföremål som är en av samlare uppskattad raritet och enbart avsett för att avslöja förmögenheten skulle dock väl passa in bland ägodelarna av den bevisat mycket välbärgade hertigen av Kurland. Ursprunget av bägaren som ingår i Armfelts samling torde dock förbli en hemlighet.

Jouni Kuurne