Taskbok - sedelbok - plånbok

Månadens föremål - April 2014

Minnesgåvor och vänskapsbevis av siden till nära och kära

De första riktiga banksedlarna i Europa trycktes i Sverige 1661, men först i början av 1700-talet blev hanteringen av sedlar vanligare bland de mer välställda i samhället. Innan sedlarna kom hade man naturligtvis inget behov av sedelplånböcker. Taskbok och sedelbok är tidigare benämningar på detta föremål som sedan 1800-talet har kallats plånbok.

Ian Wiséhn konstaterar i förordet till boken Börsar och plånböcker av siden att pengar traditionellt sett hör till den manliga världen: det var män som bestämde sig för att tillverka pengar, män som skissade och tillverkade pengar. Det var också männen som övervakade användningen av pengarna. Det torde vara typiskt att kvinnan kom in i bilden först när man måste i praktiken formgiva något som kunde innehålla pengar. Kvinnorna tillverkade plånböcker fastän de inte ens hade rätt att utöva kontroll över sina egna pengar. Sidenplånböckerna från sent 1700-tal och tidigt 1800-tal, tillverkade med flit och skicklighet, var avsedda som brudgumsgåvor eller kärlekspresenter till familjemedlemmar.

Plånböckerna blev till i herrgårdar och bland samhällets övre skikt. De var framför allt en manlig accessoar och även formmässigt bättre lämpade att bäras med kostym än med kvinnornas dräkter. Det vanligaste materialet är sidensatin (atlas), i fodret användes något annat sidentyg såsom taft. Ofta kantas plånboken av knypplad metalltrådsspets, sidensnöre eller sidenband. Som förstärkning används ofta papper eller papp, ibland finns även en lätt vaddering. Som dekoration användes sidentråd, plisserat sidenband, paljetter, silver- och guldband, metallspiral, hår eller målade dekorationer. Materialen är många och utgör särskilt med tanke på konserveringen en utmaning.

Bland broderingsmotiven kan man nämna landskapsbilder, allegoriska motiv, rena ornament, vapen, initialer, årtal och aforismer. Den kristna och heraldiska symboliken har en nära koppling till herrgårds- och prästgårdsmiljöerna. Man brukade även måla en bild på en sedel på insidan - kanske för att tillönska ägaren ett rikligt innehåll i plånboken. De arbetskrävande sidenplånböckerna som gjordes med stor handarbetsskicklighet var avsedda för mer festliga tillfällen, till vardags dög det gott och väl med plånböcker som tillverkats av läder eller något mer anspråkslöst material.

Flitiga händer var en viktig dygd för kvinnan. Flickorna började träna tidigt, som bäst redan i fyra eller fem års ålder och enträgenhet belönades med tiden - senast när man började vara i giftasåldern. Man åkte ända till pensionaten i Stockholm för att förvärva sig såväl kunskaper i sällskapslivets former som mer krävande handarbetsfärdigheter. Också direktören för Haapaniemi krigsskola, Samuel Möller, som följde noga sin dotters studier, förhörde brevledes sin dotter Eva Sofie om huruvida hon alldeles egenhändigt sytt både taskboken och eldskärmen.

Vikten av detta betonade han genom att tillägga att även modern ville veta sanningen. Så sent som i början av 1800-talet kunde handarbetsfärdigheter bli räddningen för en högreståndskvinna som råkat i trångmål. Det viktigaste syverktyget var nålen, som förvarades i ett nålfodral. Dessutom behövde man en syram, trådvax, en fingerborg och nyststjärnor som den tunna broderitråden nystades på.

I Nationalmuseets samlingar finns drygt ett hundra sidenplånböcker, varav de flesta från 1700-talets senare hälft. Till en början var fritt sidenbroderi, som var oberoende av tygets vävteknik, populärt. Då syddes mönstren på enfärgat tyg med schattér-, platt-, stjälk- eller knutsöm. Så småningom under 1800-talet ersattes broderiet med sidentråd på sidentyg av pärl-, petit point- och korsstygnssömnad med hjälp av ritad mall. Den tidigaste plånboken är daterad till 1700-talets första hälft. Vad gäller plånbokens kraftigt stiliserade Kinainspirerade broderier, avviker den avsevärt från andra plånböcker från århundradets slut.

I den här plånboken har det vita sidensatinet fyllts med storslagna blomstermotiv i samma stil som på stolsitsar med yllebroderier från samma period. Mittdelarna på de stora blommorna är broderade med metalltråd i rutmönstret. Insidans kronprydda spegelmonogram ICR och ängel är likaså broderade med metalltråd. Ofta förvarades i plånboken vid sidan av sedlar också brev. Papperslappen som ligger i denna plånbok anger att plånboken tillhört en medlem av familjen Horn från Haapaniemi stenherrgård i Kisko.

Rådman Rahms plånbok från år 1793

Den plånbok som valts till månadens föremål representerar i sin tur den gustavianska tidens sirliga nyklassiska broderistil. Plånboken har tillhört handelsmannen och rådmannen Carl Fredrik Rahm från Karleby. Karleby fick stapelstadsrättigheter 1765, vilket var början på stadens utveckling till en av de viktigaste handelsstäderna runt Bottenviken. Bakom framgångarna fanns några viktiga handelshus, såsom Roos, Donners, Rahms och Kyntzells handelshus, som påverkade stadens ekonomiska liv under flera generationer.

Carl Fredrik Johansson Rahm (1773-1816) och Anna Maria Andersdotter Kyntzell (1774-1811) vigdes 1794. Den rektangulära, vikbara plånboken som sannolikt var en brudgumsgåva, är tillverkad av rosa sidensatin och insidan, fodret av rosa siden. Inuti finns fyra fack. Plånboken kantas av ett silvrigt metallspetsband. De skickliga broderierna är gjorda med sidenband i olika färger, metalltrådar, metallband, metallspiraler (kantiljer) och paljetter. Delar har sytts med kedjestygn med sidentrådar. På insidan finns medaljonger som pryds av blomsterkvistar, den ena med initialerna CFR och den andra med årtalet 1793.

Av årtalet kan man sluta sig till att Anna möjligtvis har tillverkat plånboken för sin fästman till hans 20-årsdag. Sömmerskan har inte använt symboler för särskilda känsloyttringar, utan låtit det vackra hantverket med sina rent ornamentala broderier tala för sig. Man kan inte undvika att undra om detta äktenskap åtminstone till en början mer handlade om att förena krafterna i två mäktiga handelsfamiljer än om kärlekens brand. Anna dog 37 år fyllda i december 1811 ett par veckor efter att ha nedkommit med sitt yngsta barn. Carl i sin tur hann gifta om sig.

Outi Flander

Litteratur:

Wiséhn, Eva: Börsar och plånböcker av siden. "Sniljeband och silketråd, flittror och kantiljer". Kungl. Myntkabinettets katalog nr 46. Fagernes, Norge 2006.