Perkolator (fi. pulputuspannu)

"Gästerna får bjudas endast på två koppar. Den första koppen är ett tecken på gästfrihet, den andra dricks för att bli uppiggad, men den tredje är redan en början till hat, säger ett gammalt arabiskt ordspråk". (övers.)
(Suuri Tietokirja, Borgå, 1960, del 3).

Uppfattningarna om vem som uppfunnit kaffedrickningen varierar. Någon har påstått att t.o.m. profeten Muhammed drack kaffe. Man vet i alla fall med säkerhet att kaffet har använts i Arabien ca år 900  Till Arabien hade det spritt sig från Etiopien, varifrån kaffebusken härstammar. Från Arabien spred sig kaffet via Konstantinopel långsamt till Europa först på 1500- och 1600-talen.

Till Finland kom kaffet likaså sakta men säkert fr.o.m. 1700-talet. I en anekdot berättas det att den första finländaren som smakade på kaffet var Axel Käg från Åbo. Han hörde som kammartjänare till hertigen av Schlesvig-Holsteins följe under dennes Persienresa år 1637. Men det skulle räcka länge ännu, innan kaffet blev allmänt i vårt land. Bland högreståndspersoner blev kaffet känt ung. i mitten av 1700-talet, bondebefolkningen tillägnade sig långsamt bruket att dricka kaffe fr.o.m. slutet av 1700-talet.

Kaffet kom till Finland västerifrån: de första uppgifterna om dess användning kommer från kusttrakterna i Egentliga Finland, Österbotten och Nyland. På 1700-talet ansågs det vara en lyx att dricka kaffe. Regeringen försökte t.o.m. förbjuda kaffedrickningen. Förbud mot kaffedrickning utfärdades flera gånger under senare hälften av 1700-talet. De motiverades med att det var ohälsosamt att dricka kaffe. Under första hälften av 1800-talet började kaffet sedan att sprida sig från kusterna till inlandet och östra Finland.

Till en början var det en helgdags- och festdryck, men mot slutet av 1800-talet blev kaffet en vardagsdryck. Förbudet mot hembränning år 1866 inverkade på bruket av kaffe. Till matordningen i bondesamhället hörde i slutet av 1800-talet att dricka kaffe tre gånger om dagen, senare ökade mängden och man började dricka kaffe under hela dagen. Finland blev snabbt en av de största kaffekonsumenterna i världen, per invånare räknat, vid sidan av de övriga nordiska länderna och USA. Kaffebönorna rostades till en början hemma med en brännare för varje kaffeparti.

Det färdigt rostade kaffet blev småningom vanligt under 1900-talet: det första rosteriet grundades år 1904 och snart fanns det rikligt med små rosterier. De första kaféerna kom till redan på 1700-talet i städerna i Finland. Smakvanorna varierar i olika länder och kaffetyperna är många. I Finland har man traditionellt druckit ljusrostat kaffe, som ofta har kokats ganska svagt. Under de senaste årtiondena har många utländska kaffesorter blivit populära också i Finland.

Kaffet kokades länge enbart i kopparpannor. I överklasshemmen kunde det serveras i porslins- eller silverkannor. I Syd- och Mellaneuropa började kaffekokare dyka upp fr.o.m. slutet av 1800-talet. Kaffekokare som fungerade med elektricitet blev allmänna på 1920-talet. En mängd olika metoder att koka kaffet på utvecklades i takt med kaffekokarna. Här presenteras en typ av kokare, perkolatorn, som på finska kallades den inofficiellt för pulputuspannu.

Perkolatorn påminner om en vanlig expresskokare, såtillvida att underst finns en vattenbehållare och det malda kaffet portioneras i en sil ovanpå denna. Vid upphettning stiger vattnet upp genom ett rör till kokarens övre del och rinner därifrån över det malda kaffet. Skillnaden ligger i att i expresskokaren blir det färdiga kaffet kar i kokarens översta del, i perkolatorn rinner det genom silen tillbaka till den nedre behållaren. Vattnet bubblar upp från röret med kraft och porlandet både hörs och syns i ett glas i perkolatorns lock - det här har gett upphov till det finska namnet pulputuspannu.

De första perkolatorerna hettades upp på spishällen eller på elspisen, senare utvecklades eldrivna kokare.  Kaffe som tillverkats på detta sätt har ansetts vara synnerligen gott och aromrikt och i många familjer användes perkolatorn endast till fest.

Perkolatorn på bilden har mottagits som donation till Nationalmuseet från ett hem i Helsingfors år 2005. Den står på tre fötter och används med elektricitet, i stället för pip har kannan en kran, varifrån kaffet har hällts i koppen. Perkolatorn är av märket Rowenta och är anskaffad före kriget enligt uppgift från donatorn. Rowenta har inlett tillverkningen av eldrivna perkolatorer på 1920-talet. 

Antti Metsänkylä