Medvagga

Vaggan leder sitt ursprung dels från Medelhavsområdet, dels från Bysans, under vår tideräknings första århundrade. Troligtvis har den utvecklats ur en liten barnsäng, vars ben förenades parvis med medar. Senare har man också börjat förse lådor och korgar med medar. Gränsen för användningen av vaggor på medar i Europa går öster om Finland, Ingermanland, Estland och övriga baltiska länder samt öster om Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Balkanhalvön. I Ryssland vann vaggan aldrig fotfäste, eftersom folket där har använt endast hängvaggor för barn.

I Finland är båda typerna av medvaggor kända, vaggor med tvärgående och längsgående medar. De förstnämnda är spridda över ett större område. Vaggor med längsgående medar har förekommit endast i vissa städer i södra och mellersta Österbotten och i de närliggande socknarna samt i Lappland med undantag av de allra nordligaste områdena.

Vaggan med tvärgående medar har antagligen vunnit fotfäste hos oss under medeltiden med svenskar som flyttade till Finland. Angående utbredningen av vaggan med längsgående medar finns olika teorier. Tyska borgare som på 1600-talet flyttat till kuststäderna i Österbotten anses möjligen ha spritt vaggan, alldeles som även de personer som ingick äktenskap med varandra över Bottniska viken. Finska och svenska vaggor är även så lika varandra, att den här förklaringen torde kunna vara giltig. Medvaggan har således spritt sig till Finland västerifrån, från Sverige och i någon mån från Tyskland.

Som månadens föremål presenteras denna gång två medvaggor från mellersta Österbotten. De har köpts till Finlands nationalmuseums samlingar år 2003. Utförseltillstånd har begärts för vaggorna i enlighet med förfarandet vid utförsel av kulturföremål och museet erbjöd sig att köpa vaggorna för att bevara dem i Finland.

Vaggorna representerar vardera huvudtypen. Vaggan med tvärgående medar är till typen en vagga med stolpar i skiftesteknik och med runda hörn, dvs. i alla hörn finns välvda hörnstolpar, vid vilka sidorna och gaveln är fästade i lodräta skåror. Vaggan härstammar från Nykarleby och i den ena gaveln har man målat datumet 12.12.1856 och i den andra gaveln namnet Maria Mattsdotter Kålar. Utmed sidorna och i hörnstolparna finns skickligt utförd målad dekor med växtmotiv. Tillsammans med det vackra träarbetet utgör vaggan prov på yrkesskicklighet.

Vaggan med längsgående medar kommer från nuv. Karleby och lär ha tillhört skeppsredarsläkten Donner. Till typen är den en vagga med knoppförsedda hörnstolpar. Stolparna har rätvinkliga hörn (de är således inte rundade som i den föregående typen) och i övre ändan försedd med knopp. I gavlarna och på sidorna finns speglar med målad dekor. Den här vaggans ornament består av växtmotiv. I medarnas mittpunkt finns snidad dekor.

Vaggorna blev allmänna i nästan hela Finland, men fattiga familjer som levde under anspråkslösa omständigheter använde oftare en pärtkorg eller liknande av lätt konstruktion som hängdes upp i taksparren. I Karelen är en s.k. vippstångsvagga känd. Yrkessnickare gjorde vaggor, men händiga fäder kunde även själva snickra en vagga till sina egna barn. Bruket av vagga började under senare hälften av 1800-talet småningom att avta i takt med den medicinska upplysningen som spritt sig från utlandet.

L.A.Soldin skriver i sin hälsovårdsguide år 1859, att barnsängar inte får vara sådana som gungar, eftersom dessa mer eller mindre skakar om hjärnan, vilket alltid är skadligt.

Förutom att barnet fick yrsel av gungningen ansåg man att det var skadligt även för matsmältningen och att det tog för mycket tid för modern att vagga barnet. Vaggorna var dock fortfarande i bruk i många hem under 1900-talets första årtionden.

Antti Metsänkylä