Månadens föremål – December 2019

På Nationalmuseet visas fram till mars 2020 utställningen Världen som inte fanns, som presenterar förhistoriska ursprungskulturer i Syd- och Centralamerika. Materialet till utställningen har lånats från Italien. Även i museets egna etnografiska samlingar finns några arkeologiska utländska föremål, bland annat detta peruanska lerkärl.

I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet hamnade många arkeologiska fynd från de före detta spanska kolonierna i Latinamerika på europeiska konstmarknader och i museer, ibland till och med medvetet och under medverkan av de lokala myndigheterna. En del föremål kom från offentliga utgrävningar, medan en del var rov. När länderna på 1900-talet slutligen började uppskatta sitt kulturarv från tiden före den spanska erövringen, infördes ett utförselförbud. Unesco förbjöd olovlig import, export och överföring av äganderätt avseende kulturföremål först i konventionen från 1970. Den illegala handeln och utförseln fortsatte dock även efter det eftersom det fanns brister i konventionen. Kompletterande lagar, förordningar och instruktioner har sedermera utfärdats fram till de senaste åren, eftersom varje land har sin egen lagstiftning.

Anskaffningen av detta lerkärl till museet följer således varken ICOM:s (internationella museirådet) Museietiska regler för museiarbete eller vår egen nuvarande samlingspolitik, eftersom man inte känner till de ursprungliga omständigheterna kring anskaffningen/fyndet av det. Curt Segerstråle köpte kärlet i Peru och sålde det 1932 vidare till Antellska delegationen, med vars fond man utökade Nationalmuseets samlingar. Flaskan ingår i en helhet som består av 13 föremål, varav de första sju numren anges vara Chimbotekeramik från forntida Peru, men resten kopior av gamla föremål. Curt Segerstråle (1895–1955) var ett av konstnären och författaren Hanna Frosterus-Segerstråles åtta barn och yngre bror till konstnären Lennart Segerstråle. Han själv avlade filosofie licentiatexamen och var fiskeribiolog till yrket. Peru som fiskeland intresserade säkert Segerstråle, även om vi inte vet om han besökte landet på arbetsresa. I varje fall var Chimbote på Perus nordvästra kust redan på 1930-talet en fiskeby tack vare sin goda naturhamn. Tack vare fiskförädlingsindustrin växte byn senare till sin nuvarande storlek.

Denna lerflaska avbildad som en människogestalt representerar Mochekulturen, på vars område Chimbote låg. Mochefolket levde på Stilla havets kust i floddalarna på Perus norra kust mellan åren 100 f.v.t. och 800 e.v.t. Flaskan dateras till mitten av kulturperioden, cirka 300–600 e.v.t., som betraktas som Mochekulturens blomstringstid. Den hierarkiska kulturen styrd av en prästelit är känd för sina stora lertegelpyramider, såsom Soltemplet i Cerro Blanco, men även för skickligt utförda formtillverkade keramikkärl som har ett större urval av motiv än i andra kulturer i forntida Peru. Motiven i både keramikskulpturer och dekormålad keramik var ofta mytologiska händelser. Därför har man med hjälp av just keramik kunnat utreda Mochekulturens ideologiska och religiösa bakgrund, där rituellt offrande hade en stor betydelse. Porträttskålar och andra lerkärl var ofta avsedda att användas som offerkärl i gravar och de tillverkades hundratals åt gången. En del av keramiken som köptes av Segerstråle var sådana föremål som var avsedda för gravar. De är grovtillverkade och obearbetade med matt yta.

Denna polerade kruk-/flaskskulptur har en stigbygelformad pip, som var en mycket populär kärlform. Den utvecklades under det första århundradet f.v.t. i de delvis samtida kulturerna Cupisnique och Chavín, varefter den blev dominerande i alla kulturer på Perus norra kust. Ett mansansikte har avbildats realistiskt på kärlet; han har rörformade örhängen som markerar att han tillhör eliten samt en huvudbonad med band som knutits frampå. Personernas anatomi och ansiktsdrag har vanligtvis avbildats mycket noga på kärlen från Mochekulturen, vilket ger ett naturligt intryck. Figuren har ett mantellikt plagg, vars knut också har målats. Utöver vitt var röda och bruna nyanser typiska färger. Flaskan kan ha varit ett vardagskärl hos eliten, men även en förvarings- och dryckesflaska för majsdrycken chichan som användes i religiösa ceremonier.

Mochekulturen försvagades och försvann före mitten av 700-talet e.v.t. Orsakerna antas vara både en klimatförändring som ledde till torka och utomstående fiender från Warikulturen, som bredde ut sig längs kusten. Warifolket kunde bland annat genom terrassodling utnyttja begränsade vattenreserver, och fastän deras kultur blomstrade bara ett par seklen, tros den ha lagt grunden till inkariket.

Heli Lahdentausta

Källor:

Anneli Ilmonen - Jyrki K. Talvitie (toim.) 2001. Kultakruunu ja höyhenviitta: Inkat ja heidän edeltäjänsä - Perun kolme vuosituhatta. Tampereen taidemuseon julkaisuja 94. Tampere.

Antti Korpisaari - Tapani Pennanen - Anneli Ilmonen (toim.) 2001. Inkat ja heidän edeltäjänsä: Perun kolme vuosituhatta. Näyttelyluettelo. Tampereen taidemuseon julkaisuja 95. Tampere.

Intervju: Antti Korpisaari, 15.10.2019.