Det nordiska resesällskapet vid Pyramiderna och den stora sfinxen i Giza 1907. På fotot finns också de sista ägarna till Urajärvi gård, syskonen Lilly och Hugo von Heideman.

Månadens föremål - Januari 2019

Sista dagen på Nilen. Jag vill hos mig noga inprägla alt hvad jag nu ser, ty snart komma vi ju att för alltid, om man lefvande kommer härifrån, säga detta egendomliga land sitt farväl. (27.2.1907)

De sista ägarna till Urajärvi gård i Asikkala, syskonen Lilly och Hugo von Heideman reste på vårvintern 1907 via Italien ända till Egypten, Palestina och Turkiet. De deltog i en sällskapsresa anordnad av turistbyrån Rée från Köpenhamn, tillsammans med resenärer från Sverige och Danmark.

Till all lycka kom de resande också säkert hem med anteckningar och mångahanda souvenirer i bagaget. Lilly var aktiv med att skriva resedagbok. Där beskrev hon sällskapets resesätt, såsom tåg- och fartygsfärder, gjorde mångahanda observationer av samhällen och landskap, människor och deras hemförhållanden samt berättade om det dagliga reseprogrammet. Hugos dagbok från Egypten har inte bevarats, endast enstaka anteckningar.

För över hundra år sedan var det betydligt ovanligare att resa till Egypten från Finland än det är idag. Samma år, 1907, som Lilly och Hugo von Heideman besökte landet, bodde också etnolog Theodor Schvindt (1851–1917) där ett halvår. Han gjorde etnologiska observationer och samlade in föremål för Nationalmuseet. Bland föremålen fanns bland annat textilier, verktyg och smycken, som fortfarande finns kvar i Nationalmuseets samlingar.

Lilly (1849–1917) och Hugo (1851–1915) von Heideman gjorde ett flertal resor till Mellaneuropa under tidigt 1900-tal. Egypten besökte de bara en gång. I Egypten omfattade reseprogrammet bland annat besök i Kairo och Luxor samt cirka en vecka lång kryssning på Nilen. Luxortemplet gjorde stort intryck på Lilly:

På natten gingo för att se Luxor templet i månsken. Det var det praktfullaste och mest mystiska jag någonsin sedt. När man stod i närheten af pylonen där den stora pelargången börjar, som slutar med den stora pelarsalen och såg den ofantliga raden af papyruspelare kasta sina djupa slagskuggor i det mystiska månskenet, under det en gnistrande stjernhimmel bredde sig öfver dem och nästan tycktes höja dem upptill sig greps man af en högtidlig känsla och glädje och beundran öfver att menniskoande redan för årtusende kunnat i konsten höja sig till sådan storhet, men snart tillika öfver hvad alt detta härliga kostat den största delen af menskligheten. Lidanden så oeshörda att vi knappast kunna förstå dem, blod och tårar. Hvartenda stenblock i dessa härliga pelargångar har kostat otaliga sucker, tårar och kval. Had det varit bättre om de aldrig funnits men det menskliga lidandets historia då blifvit mera kortfattad. Hvar och en må gifva sjelf svaret… Kanske var det oundvikligt för mensklighetens utveckling? (28.2.1907)

Bland souvenirerna från Egypten fanns textilier, såsom väggbonader, som fortfarande finns utställda på Urajärvi gård, åtskilliga vykort och några fotografier. Fototavlan, som också är månadens föremål, hänger på väggen i Hugos arbetsrum på Urajärvi. Hugo själv sitter på kamelryggen iklädd fez mitt i fotot. Systern Lilly sitter på ryggen på en ljus åsna längst till höger. Lilly berättar om dagen då fotot är taget i sin dagbok:

I dag utfärd till pyramiderna och Sphinxen först med elekt. spårväg och sedan en kort ridt på åsnor. Jag har åter fått en hvit, och två ledare, en gammal och en gosse … Wi gör halt vid Cheops pyramid, och låta fotografera oss. Segerstråle, Hugo, frök. Segerstråle, herr Hullgren sitta på kameler, fru Thalén, Segerstråle, Bång, herr Holmgren, Lorie och jag på åsnor. Segerstråle med dotter klifva upp i pyramiden och han går äfven in i den. Utsikten från toppen skall vara härlig. Vi fortsätta sedan Sphinxen och sen åter till pyramiden där vi stiga af från åsnorna och promenera till station. (5.3.1907)

Det är fascinerande att tänka på detta nordiska högreståndssällskap i hettan, på åsne- och kamelryggar vid pyramidernas fot. I synnerhet resenärernas klädsel fångar betraktarens uppmärksamhet; trots hettan (Lilly nämner några gånger att temperaturen är omkring 28 grader) är kvinnorna iklädda stora hattar och tjocka kjolar. Också männen bär en väst under den mörka kavajen och en hatt på huvudet, medan de lokala männen är iklädda vita, luftiga klädedräkter. Det har förmodligen krävt en hel del att klättra upp på åsneryggen, för att inte tala om att hålla sig sittande där. Lilly berättar också om en utflykt ut i öknen då gjorde jag ett ganska handlöst fall från dens rygg på släta öknen. Sadeln var illa spänd, eller rättare holl ej spänning, så att den vikade när han, som jag förmodar helt omotiveradt stack åsnan med sin spik. Något som jag allvarsamt förbjudit honom. Den stackars djuret hoppade till och jag föll af. Lyckligtvis krävde olyckan inga personskador men äventyret tog dock ut sin rätt: Genom trött och en smula mörbultad, dessutom nervös af skrämseln lade jag mig redan ½ 9. (21.2.1907)

Kerttuli Hoppa

Litteratur:

Halén, Harry (red.) 1992. Lilly von Heidemanin päiväkirja matkalta Egyptiin 1907. - Suomen Museo 1992 s. 175–192. Finska Fornminnesföreningen, Helsingfors.

Kuurne, Jouni 2013. Urajärveltä maailmalle. Muistoja meiltä ja muualta – Jouni Kuurneen Urajärvi-blogiartikkelit. Museiverket, Helsingfors.