Rokokons massiva sirlighet

Rokokostilen tog form i Frankrike i början av 1700-talet utifrån senbarocken som under ledning av hertigen av Orléans varade under förmyndarregeringen (på franska regènce). Rokokostilen hade sin blomstringstid under Ludvig XV:s tidiga regeringsår och under några årtionden efter att kungen hade blivit myndig 1723. I Frankrike kom rokokon ur modet redan i mitten av århundradet. Rokokon kom till Sverige när det kungliga slottet i Stockholm skulle byggas och inredas. Det gamla slottet Tre kronor förstördes i en brand 1697 och även om återuppbyggnaden kom igång fort, stod arbetet still under långa perioder bland annat på grund av det stora nordiska kriget i början av 1700-talet. Byggarbetena återupptogs 1727–1728 och 1739 reste Carl Gustaf Tessin, som sedan 1728 ledde slottsbygget, till Paris för att rekrytera franska hantverkare och konstnärer. Deras uppgift var att inreda och dekorera det kungliga slottet samt utbilda inhemska konstnärer. I Paris köptes också exemplar av de senaste och trendigaste konstverken och möblerna.

Byråtypen med låga linjer och tre lådor, commode en tombeau (med andra ord ”gravliknande byrå”), är den välkända och typiska ”bukbyrån” från rokokoperioden. Byråns basform, oftast med tre lådor, gick vidare från senbarocken till rokokon och möbelns sidor blev så småningom allt mer välvda.

Byrån intill är tillverkad på 1740-talet. Den har fortfarande senbarockens massivitet, fastän man i de massiva formerna kan skönja rokokons välvda form. De effektfulla handtagen är tillverkade i Frankrike, skivan är svensk kolmårdsmarmor. Eftersom byrån är osignerad vet man inte säkert vem som tillverkat den. Om den är tillverkad i Stockholm minner dess proportioner främst på Olof Martin, av de lokala möbelsnickarna, men med säkerhet vet man det inte.

Lådornas vågräta linjer kan tydligt skönjas, fastän de inte har framhävts med infällda metallister mellan lådorna, såsom i en del samtida byråer. Byrån är fanerad med valnötsträ som bildar ett täckande rombmönster på ytan. Låsbrickorna är med tanke på att de är så symmetriska snarare senbarock än rokoko, likaså handtagens stora, blomlika beslag. Byrån saknar beslag i den vänstra främre kanten och mitt i seriens nedre kant.

Byrån köptes 1882 av hemmansägaren Hjellberg i Västerviks by i Korsholm nära Vasa. Den har ägts av statsråd Eliel Aspelin-Haapkylä varifrån den kom som testamentarisk donation till Nationalmuseet. Eliel Aspelin var en av de viktigaste personerna som kom med idéer till Finlands nationalmuseum i slutet av 1800-talet, då Nationalmuseet i Stockholm, som hade slagit samman bildkonst och design i sina samlingar, erbjöd ett bra exempel på hurdant ett nationalmuseum kunde vara. Då konstmuseet Ateneum öppnades i Helsingfors år 1887 blev det ändå på sätt och vis onödigt att följa Stockholms förebild, därför blev det 1893 grundade Statens Historiska Museum ett rent historiskt och kulturhistoriskt museum. Eliel Aspelin, som samlat konst och antikviteter, testamenterade en del av sina samlingar till det nya Finlands nationalmuseum, och Aspelins samling utgör en hörnsten i Nationalmuseets historiska samlingar.

En liknande byrå finns i den svenska konstnären Olof Fridsbergs akvarell från 1757–1764. Fridsberg illustrerade med akvareller berättelser som Carl Gustaf Tessin skrev som tidsfördriv till sin familj och temat för bilderna är från Tessins herrgård Åkerö. I Fridsbergs bild till berättelsen Två klockor ses en rokokobyrå med exakt likadana beslag och handtag. Skillnaden är att lådorna i Tessins byrå (som fortfarande är i privat ägo) kantas av metallister och de nedre lådorna har två beslag mer i mitten. På Kungliga slottet i Stockholm finns två mycket liknande byråer, i det konstindustriella museet i Wien finns en. Även i Eremitaget i S:t Petersburg finns en nästan identisk byrå när det gäller modellen, proportionerna och handtagen. De två sistnämnda sägs vara franskt arbete. Kan man kanske tänka sig att byrån från Paris en gång köptes till Stockholm och att den därifrån senare kom till Vasaregionen och slutligen till Eliel Aspelin?

Jouni Kuurne