Tobias ryggsäck

I början av 1918 var det tyst i Nationalmuseet. Upproret hade börjat natten mellan den 27 och 28 januari, då det röda gardet i Helsingfors ockuperade de viktigaste byggnaderna i huvudstaden. I hela landet förflöt månaderna från förvintern långt in på våren i skuggan av kriget och av denna anledning var även Nationalmuseets utställningar stängda.

Den 12 april kom de tyska trupperna till Helsingfors och tog över staden på några dagar. Redan den 14 april ordnade de tyska trupperna och de vita skyddskårerna en segerparad i staden. Kriget flyttades mot landets östra gräns och pågick ännu fram till början av maj.

Några veckor efter händelserna i Helsingfors, den 25 april, gav senatens kyrko- och undervisningsdepartement en order med vittomfattande följder. Enligt ordern skulle man ”börja samla in alla tillgängliga föremål som på något sätt kan belysa historien för upproret som håller på att gå mot sitt slut, för att förvaras i Nationalmuseet”. Intendenterna Juhani Rinne och K. K. Meinander beordrades att leda uppdraget.

De anställda vid Nationalmuseets inledde arbetet med en gång. Under senvåren och början av sommaren vandrade de runt i byggnader som varit i de rödas besittning men som nu stod tomma. Insamlingsfärderna krävde varken stora förberedelser eller ordnande av finansiering, eftersom material som skulle samlas in fanns i rikliga mängder på gångavstånd från museet. Av uppgifterna om förvärv framgår att fler än 450 föremål lagrades i samlingarna på detta sätt under loppet av några månader.

I insamlingsarbetet deltog många anställda på museet, men speciellt utmärkte sig vaktmästaren Edvin Holmberg, som gjorde flera insamlingsfärder runtom i staden. Han skaffade nästan 100 föremål till samlingarna och tog dessutom fotografier. 

Åbo kasern som var belägen nära museet besöktes av Holmberg fler än en gång. Kasernbyggnaden för rysk militär, som låg på platsen där Glaspalatset står idag, förstördes nästan helt den första dagen efter tyskarnas ankomst. Också arbetarhuset i Hagnäs fick svåra skador under striderna i Helsingfors. Föremålen som hittades i byggnadernas ruiner och togs med i museisamlingarna bestod huvudsakligen av soldaternas utrustning: överrockar, hattar, mössor, byxor, vapen, gasmasker, hjälmar, patronbälten, stämplar, klädsäckar, kärl… 

De som mist livet i striderna fördes till Kolerabarackerna, sjukhusbyggnader som låg ungefär på platsen av den nuvarande handelshögskolan. Där var Holmberg en gång och från det besöket tog han med sig 15 föremål: kläder, en hjälm, stövlar och en ryggsäck med ett namn, Tobias Keskimäki H.P.K.

Ryggsäcken eller persedelpåsen, under vilken beteckning föremålet katalogiserats, är sällsynt bland föremålen som ger kunskaper om inbördeskriget, eftersom dess ägare är känd. Det finns endast ett fåtal föremål som bär ägarens namn och om vilka man vet vem de tillhört. Framför allt har föremålen som tillhört de röda tagits tillvara från marken, ruiner och klädhögar och det går inte längre att fastställa vem de tillhört. Den här ryggsäcken tillhörde emellertid arbetaren Tobias Keskimäki som var född i Nakkila den 5 april 1896. Han bodde i Helsingfors och tillhörde röda gardet i Helsingfors. Keskimäki dog ett par dagar efter ockupationen av Helsingfors, den 19 april 1918. Han hade strax före sin död fyllt 22 år.

Av föremålen som tagits tillvara kan man dra slutsatsen att rödgardisterna hade en mycket brokig utrustning. Av utrustningsorderna som lagrats i Riksarkivet framgår att ett stort antal rödgardister saknade skor och ytterrock som de även fick. De röda hade sitt klädförråd i Nylands Nations hus på Kaserngatan och där hämtade Meinander 21 föremål. Bland dessa fanns framför allt ryska soldaters utrustning och kläder.

I avsaknad av en enhetlig uniform var det förenande inslaget armbindlarna. Till museisamlingarna kom under 1918 sammanlagt 57 armbindlar: 25 från den röda och 32 från den vita sidan. Skillnaden mellan armbindlarna från de två sidorna var att medan de rödas armbindlar i huvudsak hade samlats in på olika håll i Helsingfors (på Nationalmuseets tomt hittades åtta röda armbindlar!), så skickade privatpersoner från hela Finland till museet armbindlar som tillhört de vita. De nordligaste orterna som skickade armbindlar var Jakobstad och Vasa.

 Nationalmuseet stod inte utanför krigets händelser. Som en central kulturinstitution och på grund av sitt fysiska läge deltog såväl museet som dess anställda i händelserna. Föremålen som samlades in på en kort tid har till största delen valts ut av museets anställda under förhållanden som var mycket exceptionella. Hundra år efter inbördeskrigets slut bildar föremålen en unik helhet som ännu inte har undersökts eller fotograferats särskilt noga. 

Om Nationalmuseets verksamhet 1917–1918 och insamlingen av föremål under denna tid berättas mer på föreläsningen i museets auditorium onsdagen den 28 mars 2018 klockan 18.

Tobias Keskimäkis ryggsäck finns med på utställningen Berättelsen om Finland.

Anna-Mari Immonen