Snus och moucher

Månadens föremål – April 2022

På 1700-talet uppstod en ny livsstil vid det franska hovet som bäst beskrivs av lätthet och behaglig elegans. Det kvinnliga skönhetsidealet bestod av ett noggrant övervägt samspel mellan makeup, frisyr och kläder. För att upprätthålla denna sangviniska stil, behövde kvinnan en beaktansvärd garderob och framför allt ett otal olika förvaringsdosor.

Dessa dyrbara smådosor med varierande användningsändamål var redan på sin tid samlarobjekt, och man är än idag redo att betala bra för dem. Snusdosan (tabatière) uppstod, när det i slutet av 1600-talet bland överklassen blev fint och modernt att snusa. Föremålets ursprungsland är, såsom namnet avslöjar, Frankrike och det franska hovets galanta värld styrde modet. Detta lyxiga nödvändighetsföremål vittnade diskret om användarens sociala ställning. Konstnärer, i synnerhet guldsmeder och miniatyrmålare, gav sig ivrigt hän åt denna nya inmutning: att tillverka dosor av guld i fyrfärg, målat porslin eller emalj, sköldpaddsben, snäckskal, agater och andra stenarter. Dessa små, bärbara konstföremål var furstarnas nådegåvor till personer av lägre rang och även samlarobjekt. Dosor tillverkades både för män och kvinnor, dosorna för de senare var ofta av mindre storlek. Till den erans flörtande stil hörde att dosan kunde ha två lock, varav man på insidan av det nedersta locket hade målat en ohöljd, ekivok, erotisk bild. Förutom snus kunde man förvara toalettartiklar, läkemedel, moucher och likande i dosorna.

Kvinnoidealet under rokokoperioden var oerhört feminint. Poeter prisade henne som en herdinna, som vilar eller på annat sätt vistades i ett pastoralt landskap. Madame de Pompadour och madame du Barry har i egenskap av kungens älskarinnor fått äran att för senare generationer representera 1700-talets kvinnliga skönhetsideal och lätthet. Att uppnå detta ideal, som möjliggjorde äventyr och en flykt från vardagen, förutsatte omsorgsfull toalett med makeup, frisyrer och kläder av kvinnorna. I led med att populariteten för makeup, puder och moucher ökade, blev toalettbord med tillhörande spegel och smådosor en statusmöbel i hemmet. Man tog gärna emot gäster och väninnor vid det, såsom också framgår av gruppbilder som den tidens kända konstnärer målade. Skådespelets huvudperson hade självfallet på sig en vit kamkofta (peignoir, eller penjoar). På svenska skildrades denna grupp av människor, som ansträngde sig i timtal med sitt yttre, träffande som sminkdockor och puderhjältar.

Moucherna var gjorda av svart taftsiden eller tunt skinn i varierande former, allt från små cirkelrunda till hela små figurscener. Man tror att placeringen av moucherna hade sitt eget hemliga språk, såsom den tidens favoritaccessoar solfjädern, men deras främsta syfte var dock att förhöja hudens vithet och dölja brister. Moucherna behövde en dosa (boîte à mouches), såsom också snuset. De var vanligen rektangulära, ibland ovala eller runda, och påminde om snusdosorna, även om de kanske var något plattare. I princip dög vilken dosa som helst, men dosor som hade tillverkats specifikt för ändamålet hade ofta ett gångjärnsförsett lock och en spegel på insidan. Porslins- och emaljdosor passade på toalettbordet, medan en mindre, elegant dosa kunde tas med. Populära var också franska, emaljdekorerade kombinationsdosor i guld för rouge och moucher. Madame de Pompadour sägs ha använt en emaljdosa i form av en svan. Precis som med snuset användes moucher av både kvinnor och män, dock mer sällan av de sistnämnda.

Emaljbelagda dosor med målade dekorationer tillverkades av koppar i England i sådan utsträckning att man formligen kunde tala om en industri (Battersea, South Staffordshire) som i förmånlighet konkurrerade med tyskt porslin. Innan man började utnyttja koppar, hade man dock belagt guld med vit emalj. Även i Tyskland (Dresden) tillverkade man vid sidan av porslinsdosor emaljerade dosor, men inte i samma utsträckning som i England. En dosa som bränts en gång dekorerades med målningar på samma sätt som med porslin och brändes sedan på nytt.

6313 1 1
Målad emaljdosa 6313:1, Antellska samlingarna, (6 x 7,5 x 4,5 cm), cirka 1770. Bild: Ilari Järvinen, Museiverket.

Denna vitmålade, emaljerade dosa på Finlands nationalmuseum har troligen använts för snus, men den kan även ha använts för förvaring av moucher. Utgående från motiven har den tillhört en kvinna. Det gångjärnsförsedda locket och dosans kant har ramats in med en förgylld mässinglist. Paret på det utvändiga lockmotivet och herdinnan vid foten av busken på framsidan föreställs färglagda i tidsenliga utstyrslar. Träden, buskarna, terrängen och rosformationerna i dosans botten har målats i grisaille-teknik. Den approximativa målningsstilen, i synnerhet vad gäller landskapet och valet av motiv leder tankarna direkt till skärmbilder av många solfjädrar. I huvudsak ges den vita insidan färg av det porträtt av en kvinna sittande i en fåtölj som målats på locket. Av porträttet framgår kläd-, frisyr- och smyckesmodet för den eran. Området kring kvinnans hals från höger har dock varit en utmaning för konstnären, hen har uppenbarligen inte varit helt insatt i hur detta parti ska hanteras. Kvinnan med rosdekorerat hår ser ut att peka med pekfingret på sitt örhänge eller möjligen på de tre moucherna i sin högra ögonvrå.

6313 1 2
På porträttet på insidan av locket ser vi en kvinna, som representerar modet på mitten av 1700-talet. Hon pekar på ett charmerande sätt mot sin kind med pekfingret – kanske på de tre moucherna. Bild: Ilari Järvinen, Museiverket.

Porträtt var populära att ha på dosornas lock och de var även vanliga på det inre locket i emaljdosor. Antoine Pesnes (1683–1757) arbetade som porträttkonstnär vid det preussiska hovet och hans konstfärdiga arbete, i synnerhet porträtten av Fredrik den store, lär ha inspirerat snusdosornas dekoratörer även i större utsträckning. På bilderna har kvinnorna stundtals solfjädrar i händerna och moucherna i ansiktet hörde naturligtvis också till saken. De dekorativa målningarna på emaljdosorna är av varierande kvalitet. I Sverige använde kvinnor moucher ännu på 1790-talet, även om de redan hade blivit omoderna på kontinenten. Även snusdosorna och dosorna för moucherna försvann så småningom med modets tynande från toalettborden, och fortsatte sitt liv i form av vackra dekorations- och samlarobjekt.

Outi Flander

Litteratur

Bramsen Bo 1965. Nordiske snusdåser på europæisk baggrund. København.

Corson Richard 1972. Fashions in Makeup. Great Britain.

Lindvall-Nordin Christina 1976. Sminkdockor och puderhjältar. Kulturen 1976, s. 117-128.

Tabatière. Kulturen 1959, s. 38-41.