Ett nytt tillägg till Isaac Wacklins produktion

Månadens föremål - Mars 2022

För några år sedan förvärvade Finlands nationalmuseum ett för forskningen tidigare okänt porträtt av en man, som 1753 signerats av Isaac Wacklin. Även modellen för porträttet och porträttets proveniens är okända: verket har anskaffats från Danmark, där det har auktionerats i mitten av 1960-talet och det är allt man vet. Intresset för Wacklin inom den finländska konsthistorien är förknippat med hans högklassiga teknik och i synnerhet hans, åtminstone ur ett nutida perspektiv, internationella karriär, även om han under merparten av sin karriär verkade i sitt födelseland. Isaac Wacklin hade en exceptionellt kort karriär och han hann på sin tid inte uppnå en status som han som konstnär obestridligen hade förtjänat.

Efter att som 16-åring ha lämnat sin hemstad Uleåborg, reste Isaac Wacklin (1720/1–1758) runt i Stockholm, Fredrikshamn och S:t Petersburg, och hamnade i Danmark senast 1749, då han signerade det porträtt som är det tidigaste vi känner till. Det är sannolikt att Wacklin studerade i Köpenhamn, i den svenskfödde hovmålaren Carl Gustaf Pilos ateljé. Antagandet baseras på de förhållandevis tydliga stilistiska influenserna. Uppenbarligen vistades Wacklin i cirka fem år i Danmark innan han 1754 flyttade till Stockholm.

Till Wacklins produktion i Danmark under åren 1753–1754 hör hans mest mångsidigt arrangerade och ambitiösa målning, ett dubbelporträtt av ett par, som numera finns i Fredriksborgs slotts samlingar, samt ett tillsynes försvunnet porträtt (eller ett porträtt som väntar på att bli återfunnet) av Henning Gether som man endast känner till som kopparstick. Båda visar på såväl traditionsmedvetenhet som originalitet.

Detta porträtt av en okänd man representerar Wacklins finslipade, mästerliga stil, som framgår i hanteringen av ansiktet, tygerna och spetsen. Wacklins konstnärliga och i synnerhet tekniska utveckling under hans år i Danmark var oerhört snabb, vilket vittnar om att han var mycket begåvad. Porträttet är ett för Wacklin mycket typiskt arbete: modellen är avbildad i en bröstbild, kraftigt vänd åt sidan, dock så att ansiktet är vänt mot åskådaren. Överkroppens något bakåtlutade position, liksom det blå tyget, som smälter väl samman med den bruna jackan och som veckar sig vid mitten av kroppen, är också typiska för Wacklin, dock så även för den tidens manliga porträtt överlag. Däremot är det smala ansiktet och de smala och lätt sneda ögonen särdrag, som är typiska i synnerhet för Wacklin. Likaså är också avbildningen av peruken med noggranna, ihoprullade små lockar, och i synnerhet den rikligt detaljerat avbildade spetskragen typiska för Wacklin. Den mörkbruna bakgrundens ljuspunkt på framsidan av ansiktet och dess nyanser svagt åt det gröna och ljusbruna, med de skimrande molnlika formationerna, utgör en grund för att ta antagandet om att Wacklin arbetade i Carl Gustaf Pilos ateljé på allvar.

I Danmark och sannolikt även i Sverige finns det utan tvekan fler okända målningar av Wacklin. För ett år sedan anskaffades från Danmark till en tysk privatsamling på samma sätt ett tidigare okänt porträtt av en man som Wacklin hade signerat 1754. Även om Wacklin endast hann vara yrkeskonstnär i cirka åtta år och var utfattig när han dog, måste han ha förtjänat sitt leverne på konsten – och det antal porträtt vi känner till räcker inte för det. Det är således ofrånkomligt att han målade fler verk än de, som vi för närvarande känner till. Även om en del har förstörts under tidens gång, är det ändå säkert att fler okända porträtt av Wacklin väntar på att bli upptäckta.

Jouni Kuurne

2014001 1
Foto: Matti Kilponen, Museiverket.