Bland föremålen i Aleksis Kivis stuga i friluftsmuseet på Fölisön finns en linjal med pärldekoration, om vilken följande nämns: Enligt en utsaga ska Aleksis Kivi ha fått den av ”sin älskade”. Tyvärr var gåvan dock ingen angenäm händelse för Kivi. Linjalen var en tröstpresent som följde med ett brev med avslag på Kivis frieri.

En vacker men medellös man

Aleksis Kivi föddes 10.10.1834 i byn Palojoki i Nurmijärvi. Han föddes som Alexis Stenvall och använde detta namn livet ut. Aleksis Kivi är det bättre kända författarnamnet. Familjen Stenvall var fattig, men föräldrarna ville utbilda sonen, som upptäckts vara begåvad. Kivis far var sockenskräddare Eric Stenvall, den enda läs- och skrivkunniga personen i Palojoki. Modern Anna-Stiina (f. Hamberg) var sömmerska.

Kivis skolgång avbröts dock på grund av bristande medel i årskurs tre år 1852. Därefter fortsatte han studierna privat och tog studenten i 23-årsåldern hösten 1857. På den här tiden kom de flesta studenterna från det högre ståndet. Kivi var det enda allmogebarnet bland studenterna i Nurmijärvi.

Kivis utseende är fortfarande en gåta. Det vi vet baserar sig på en teckning som gjorts efter hans död. Kivis vän Ernst Forssell tecknade av Kivi på dennes begravning, vid den öppna kistan. Konstnär Albert Edelfelt, som själv aldrig träffade Kivi, gjorde sedan en mer detaljerad teckning baserat på Forssells teckning, och alla senare målningar och verk som föreställer Kivi baserar sig på denna.

Kivi sägs ha varit en ”någorlunda vacker man”, lång och bredaxlad och med hög panna och han sägs ha haft vackert hår och stora bruna ögon.

När Kivi friade var han dock medellös. På den här tiden hade han varken inkomst eller yrke, ännu inte ens studentexamen. Kivi gick tidvis iklädd ”trasor” och ägde inte många klädesplagg. Detta kan också ha varit orsaken till att han aldrig gick för att fotograferas.

Ursprungligen planerade Kivi en prästkarriär. Efter att ha tagit studenten bestämde han sig emellertid för att bli författare. Som präst hade Kivi haft en regelbunden inkomst och eventuellt ett hem på en prästgård. Som författare var inkomsten osäker. Kivi var den första författaren som skrev på finska. Han hade inte många läsare, och än färre köpare till sina böcker.

Albina Palmqvist

Föremålet för Kivis känslor, personen som gav honom linjalen, var skräddarmästarens dotter Albina Maria Palmqvist (f. 1829 i Köpenhamn). Enligt Viljo Tarkiainen var Albina en vacker och sofistikerad flicka med små fötter. Kivi lärde känna Albinas familj under sin studietid och var vän med Albinas bror. Kivi till och med bodde hos familjen Palmqvist under en termin våren 1853 i ett trähus på Brunnsgatan.

Albina gick inte i skola, men hon hade breda kunskaper om litteratur och vägledde Kivi till klassikerna. I Palmqvists hemmabibliotek fick Kivi bekanta sig med världslitteraturens stora namn, såsom Goethe, Schiller och Heine. Bland böckerna fanns också svenska översättningar av Byrons verk och samtliga pjäser av Shakespeare. Kivi fick fritt låna de verk han ville och det sägs att Albina också skänkte några band till honom. De flesta böckerna var på svenska och Albina kunde ingen finska, så ungdomarna umgicks på svenska. Albina och Kivi brukade diskutera böckerna som de läst. Utöver litteratur var också musik närvarande i familjen Palmqvists hem. Albina spelade piano och brodern fiol.

Albina var fem år äldre än Kivi. När Kivi friade var hon 25 år gammal och redo för giftermål – flickor av högre stånd brukade gifta sig unga.

Ett omöjligt förbund

Kivis frieri och förhoppning om en gemensam framtid med Albina var dock en omöjlighet. Även om både Kivi och Albina var barn till skräddare, fanns det en tydlig ståndsskillnad mellan dem. Kivi var son till en anspråkslös byskräddare, medan Albina var dotter till den förmögna skräddarmästaren Albin Palmqvist. Skillnaden var än större, eftersom Albinas fars mor kom från en adelsätt.

I slutändan har vi väldigt få kunskaper om nationalförfattarens kärleksliv. Det finns inga hållbara bevis på frieriet till Albina, endast senare minnesbilder. Också själva frieriet har beskrivits på olika sätt. I de olika versionerna är det emellanåt fadern, ibland modern och i vissa fall även Albina själv som motsätter sig äktenskapet. Enligt den romantiska versionen har Albina dock varit förälskad i Kivi och själv velat ha honom. Det sägs till och med att Kivi friade till Albina ytterligare en gång, men fick korgen igen. Sanningen går inte längre att fastställa.

I Kivis dikt Kontiolan kaski (Svedjan i Kontiola, fri övers.) finns ett ställe där fadern vägrar ge sin välsignelse för ungdomarnas förbund:

Men pannan fördunklas av förtvivlan,

För förgäves längtar hjärtat,

Från faderns läppar kommer inte orden

Som ger hopp, ett löfte om kärleksförbund.

Kivi tog element från det levda livet, även negativa, med i sin litteratur.

Ogifta och sjuka

Slutligen gifte sig Albina aldrig. Enligt Viljo Tarkiainen är den viktigaste anledningen till att Albina inte gifte sig hennes fasa för äktenskapet. Albina såg omkring sig äktenskap som inte alls motsvarade hennes tankar om vad ett äktenskap bör vara. Även Albinas egna föräldrar bråkade med varandra och Albina kom inte överens med dem. Hon var frustrerad över livet i den bråkiga familjen. Det sägs att Albina var skör och led av neurologiska besvär.

Albina förblev dock inte ensam. Albinas bror Edmund dog av en hjärtattack år 1871, varefter Albina tog broderns 7-åriga dotter Anna som sitt fosterbarn. Albina och Anna bodde tillsammans med Albinas mor, familjen bestod alltså av kvinnor i tre generationer. Anna gifte sig ung med Matti Kurikka från Ingermanland, men äktenskapet slutade i skilsmässa. Kurikka var en känd tidningsman, teosofisk författare och ledare för den socialistiska kolonin Sointula i Kanada. Albina dog i lunginflammation i Helsingfors år 1903.

Fästmannen hade det inte så bra han heller. Det sägs att Kivis största bekymmer i livet var hans ständiga penningknipa och relationen till kvinnor. Böckerna sålde dåligt och professor August Ahlqvists evinnerliga kritik gjorde honom modfälld.

Kivi föll på ett olyckligt sätt mellan stolarna; han var varken en ståndsperson eller allmoge. I Kivis ungdom spreds i byn rykten om att Kivis farfar var en oäkta son till lagman Carl Henrik Adlercreutz, eftersom släkten Adlercreutz hade stöttat familjen Stenvall. – För ett par år sedan bevisades det dock med hjälp av ett DNA-test att dessa rykten saknar grund. För döttrarna på landsbygden var Kivi en ”herre”, som bara hade skulder, manuskript och skrivardrömmar.

Kivi var förälskad ett antal gånger under sitt liv, men blev också avvisad så många gånger att han till slut inte längre förmådde fria till någon. – Han förblev således ogift.

Till slut blev kalaskokerskan och mecenaten Charlotta Lönnqvist (1815–1891 Sjundeå) en viktig kvinna i Kivis liv. Kivi bodde hos henne i Fanjunkars torp i Sjundeå åren 1864–1871 och skrev där bland annat sitt huvudverk Sju bröder. Omgivningen accepterade dock inte det ogifta parets samlevnad och ute i byn florerade ryktena om vad som försiggick mellan paret. Lönnqvist var nästan tjugo år äldre än Kivi. – Gissningarna kring detta pågår fortfarande.

Kivi led av olika slags smärtor och kroppslig svaghet och var flera gånger sjuk i tyfus. Utöver dessa sviktade hans mentala hälsa, så att han till slut blev inlagd på Lappvikens sjukhus. I Lappviken diagnostiserades Kivi med kronisk melankoli som orsakats av blodbrist, dryckenskap och kränkt heder. Eftersom tillståndet konstaterades obotligt, flyttades Kivi till brodern Albert i Tusby. Där dog han 38 år gammal på nyårsafton år 1872.

Aleksis Kivis samling i Fölisön

Aleksis Kivis stuga köptes av fröken Hulda Karelius och placerades på Fölisön år 1913. Byggnaden brann dock ned när den restes, och då byggde man en motsvarande stuga i dess ställe. Som tur var förvarades alla föremål som man avsett inreda stugan med på ett annat ställe och de undkom branden. Kivi tillbringade i stugan åtminstone sommaren och hösten 1863 och förberedde där sina pjäser Kullervo och Sockenskomakarna. Föremålen kommer från Kivis föräldrar eller är Kivis egna personliga ägodelar.

Linjalen kom till museets samlingar år 1915 via Arvid Grotenfelt, professor i filosofi vid Helsingfors universitet. Aleksis Kivis bror, Juhani Stenvall, skrev år 1903 till Arvid Grotenfelt om Aleksis Kivis föremål som fanns i hans besittning, bland dessa även linjalen. Enligt Kivis bror var linjalen en kär skatt för Aleksis: ”… då han hade fått den av sin dåtida älskade, på så sätt att den skickades till Kivi med betjänten i denna familj tillsammans med ett förseglat brev där Kivi entydigt fick avslag på sitt frieri ... Detta hade frökens föräldrar tvingat henne till.”

Linjalen är av trä och har en hålplatta med infällda pärlor. Man skulle kunna anta att linjalen var hel när Kivi fick den. Med tanke på att största delen av pärlorna ramlat av har han förmodligen använt den mycket. Linjalen är inte avsedd för mätning, den saknar mått. Jag skulle tro att Kivi har använt den som hjälpmedel när han läst, för att följa raderna och eventuellt göra understrykningar.

Aleksis Kivis dag firas den 10 oktober. Dagen är också den finska litteraturens dag.

Sari Tauriainen

Källor

Keskisarja Teemu, 2018. Saapasnahka-torni. Aleksis Kiven elämänkertomus. Siltala. Livonia print. Latvia. ISBN 978- 952-234-385-7.

Rahikainen Esko, 1998. Lumivalkea liina. Aleksis Kivi ja rakkaus. Like. ISBN 951-578-579-0.

Tarkiainen Viljo, 1984. Aleksis Kivi: Elämä ja teokset. WSOY.

Aleksis Kiven sukujuuret on nyt selvitetty varmuudella – sitkeät huhut Kiven aatelisjuurista eivät pidä paikkansa https://yle.fi/a/3-10768853

Aleksis Kivi, kansalliskirjailija https://www.nurmijarvi.fi/aleksis-kivi/elama-ja-persoona/

Kivi, Aleksis 1834–1872, Kansallisbiografia, henkilöhistoria. SKS https://kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/2826

Lönnqvist, Charlotta 1815–1891, Kansallisbiografia, henkilöhistoria. SKS https://kansallisbiografia.fi/...

Sihvo Hannes. Miltä Aleksis Kivi näytti. Hiidenkivi nro 3/2000. https://archive.ph/20130429163542/http://www.aleksiskivi-kansalliskirjailija.fi/fi/index.php?Itemid=120&id=106&option=com_content&task=view