Två penningar från Tavastehus slott

Ett föremål med historisk betydelse behöver inte alltid vara stort, imponerande, intakt eller ens i gott skick. I Tavastehus slott har man i samband med restaureringsarbeten tagit tillvara 229 medeltida mynt. Bland dessa finns två penningar, som fysiskt sett är anspråkslösa och vars diameter är lite på en centimeter. De väger bara ungefär 0,3 gram. Mynten är så kallade brakteater, ensidigt präglade mynt (ordet bractea kommer från latin och betyder tunt metallblad). Mynten har en bred, räfflad kant (så kallad strålring) och på mitten av mynten står bokstaven A respektive W.

Penningarna präglades under de sista, kaotiska åren under Magnus Erikssons tid som kung. Från år 1354 har det bevarats en handling skriven av en påvlig notarie, med information om ett mynt som tagits i bruk den 22 februari. Myntet som nämns i handlingen är relativt säkert en strålringsbrakteat med olika bokstäver som bildmotiv. Mynten väger i genomsnitt ungefär 0,34 gram, men silverhalten i dem varierar betydligt. En del av dem verkar till och med vara av ren koppar. Orsaken till detta är kronans skrala ekonomi under denna tid. Genom att minska myntets metallhalt strävade kronan efter kortsiktiga vinster. På grund av brakteaternas låga värde upphörde också präglingen av dem ganska snart. Om detta skrivs i ett brev daterat 20 december 1363, där skribenten nämner problem med uppbörden av peterspenningen i Sverige. Bönderna hade betalat skatterna med dåliga mynt, som därefter redan snart tagits ur bruk. Inte heller bönderna själva ville ta emot dessa dåliga mynt, som inte längre användes. Baserat på skriftliga källor vet vi alltså att dessa penningar kan dateras till åren 1354–1363.

Det finns ingen säker information om vad symbolerna på penningarna står för. De vanligaste symbolerna är kronan samt bokstäverna E, L och S. Baserat på blyunderlag med avtryck, som hittats vid utgrävningar, kan man påvisa att L-brakteaterna med stor sannolikhet präglats i Lödöse och S-brakteaterna i Söderköping. Brakteaterna med en krona har oftast förknippats med Stockholm och bokstaven E med Kalmar. Vad gäller de sällsynta A- och W-brakteaterna finns inga säkra bevis på var de präglats. En möjlighet är att A skulle hänvisa till Åbo (Aboa) och W till Viborg, på samma sätt som bokstäverna i stadsvapnen. Om detta var fallet, skulle de aktuella mynten vara ett bevis på att medeltida pengar präglades i det nuvarande Finlands område redan på 1300-talet, alltså långt tidigare än vad övriga källmaterial tyder på. Vi vet med säkerhet att det under Erik av Pommerns tid, i början av 1400-talet, grundades ett myntverk i Åbo. Mynten som präglades då hade också en symbol som hänvisade till stadens namn, bokstaven A. Också Västerås (Aros) eller Oslo (Asloia) är tänkbara möjliga orter för prägling av A-brakteaterna, men baserat på myntfynden verkar detta osannolikt. Det finns endast tolv kända A-brakteatfynd, varav sju gjorts i Finland och fem i Sverige, och av W-brakteater har det sammanlagt hittats elva stycken, sju i Finland (+ Viborg) och fyra i Sverige.

År 1953 hittades i Åbo en myntskatt från Magnus Erikssons tid som innehöll 118 penningar. Bland mynten fanns sex brakteater med bokstaven A och en W-brakteat. Utöver de redan nämnda penningarna känner man till ytterligare två W-brakteater från Tavastehus slott (vars skick är ännu sämre än hos dessa mynt) och en från Viborgs slott. Bland fynden från Kustö biskopsborg finns två W-brakteater. A-brakteaterna som hittats i Sverige kommer alla från ett och samma fynd. I Närke hittades år 1910 en tygpåse med nästan 5 000 brakteater. Pengarna har troligen gömts på 1360-talet. Bland mynten finns fem A-brakteater och två W-brakteater. Utöver dessa har man i Sverige hittat endast två W-brakteater, den ena i Norrbotten och den andra i Västerås dom kyrka.

Varifrån kommer de sällsynta penningarna som hittats i Tavastehus slott? Eftersom fynden är så få och skriftliga källor saknas, går det inte att dra säkra slutsatser. Det är dock beaktansvärt att de flesta fynden gjorts i Finland. Baserat på fynden spridning kan det anses något mer skäligt att tänka att W-brakteater skulle ha präglats i Viborg, än att A-brakteater skulle ha präglats i Åbo. Å andra sidan kan man argumentera att den ena myntorten stödjer den andra. Åbo var under medeltiden en avsevärt viktigare stad än Viborg och Åbo slott var centrumet för hela östra delen av riket. Om mynt präglades i Viborg, är det inte obefogat att anta att detta även gjordes i Åbo. Magnus Erikssons söner låg i maktkamp med varandra på 1350-talet och år 1356 tog Erik Magnusson makten över Götaland, det svenskstyrda Finland och Skåne. Året därpå besökte han Viborg, varifrån han reste via Nyland till Åbo. Regenten besökte alltså rikets östra del under samma tidsperiod då ifrågavarande brakteater präglades. En förklaring till präglingen av A- och W-brakteater skulle därför kunna vara en småskalig, symbolisk myntning i anslutning till Erik Magnussons resa. Det är naturligtvis möjligt att mynten inte präglades i dessa städer, utan på någon annan ort, varefter de sedan sattes i omlopp i samband med kungens besök. Även i detta fall skulle bokstäverna hänvisa till de aktuella städerna. I synnerhet i öst skulle myntning som stärkte den svenska kungens makt ha haft en stor betydelse i 1300-talets mitt, då det pågick strider om herraväldet i området.

Medeltida brakteater är mycket sällsynta fynd i Finland och varje mynt är en viktig del av helheten. De penningar som hittats i Tavastehus slott bevisar att A- och W-brakteater använts i Finland på medeltiden. Säkra bevis på var de präglats och i hur stora mängder saknas. Just nu finns det inget som utesluter Åbo och Viborg som möjliga myntorter, utan de kan snarare anses vara de mest sannolika alternativen. Framtida fynd kan förhoppningsvis ge oss ny kunskap om detta. Redan en enda liten penning kan vara avgörande för att ändra eller bekräfta de nuvarande uppfattningarna.

Frida Ehrnsten

Litteratur

Ehrnsten, F. 2022: A som i Aboa? Brakteatmyntning i Åbo på 1350-talet/A niin kuin Aboa? Brakteaattien lyönti Turussa 1350-luvulla. Ehrnsten, F., Järvi, P. & Talvio, T (toim.) Keskiajan hopearahat. Rahanlyönti Turun linnassa / Medeltida silvermynt. Myntning på Åbo slott. Turun museokeskuksen julkaisuja 88, 58–83.

Golabiewski Lannby, M. 1983: Studie av 1300-tals brakteater i ett depåfynd från Närke. Numismatiska meddelanden XXXIV. Stockholm: Svenska Numismatiska Föreningen, 105–122.

Golabiewski Lannby, M. 2003: Ny penning med tre kronor och bokstaven W och andra mynt med W. Nordisk Numismatisk Unions Medlemsblad 2003/5–6, 91–93.

von Heijne, C. 2014: Ett ovanligt trettonhundratalsfynd från kvarteret Tranan i Malmö. Nordisk Numismatisk Årsskrift, Ny serie 1, 109–121.

Talvio, T. 2008: Olof Myntare och frågan om myntningen i Viborg under medeltiden. Myntstudier 2008/1, 8–10.

Voionmaa, J. 1958: Keskiaikainen rahakätkö. Turun kaupungin historiallisen museon vuosijulkaisu 20–21, 1956–1957. Turku: Turun kaupungin historiallinen museo, 111–112.