Šerkämä – brosch för kvinna

Denna šerkämä det vill säga bröstsköld täckt med mynt är från 1856. Lingvisten August Ahlqvist (1826–1889) hämtade den från sin insamlingsresa från Kozmodemjansk i Volgaområdet i mellersta Ryssland. Smycket och bergsmarifolkets föremål som skaffades samtidigt var början till den medvetna insamlingen av föremål bland de finsk-ugriska folken.

Forskning i det finska språket och bland finnarna i det kejserliga Ryssland

August Ahlqvist (1826–1889), en blivande professor i det finska språket, reste i mitten av 1850-talet till Ryssland till ”folk av finska stammar” för att få en ”större och djupare klarhet i det finska språket”. Redan i början av 1700-talet hade man identifierat ett samband mellan de finskugriska språken.

Ahlqvist reste till den södra delen av Viborgs län till de ingermanländska savakot och äyrämöiset (1854), till de karelska och vepsiska områdena i Aunus (1855), till tjeremisserna det vill säga marierna, tjuvasjerna och mordvinerna (1856) samt till vogulerna och ostjakerna i Sibirien eller manserna och chanterna som folken själv kallar sig (1858). Det kom ut ett verk med namnet Muistelmia matkoilta Wenäjällä 1854–1858 om hans noggranna observationer 1859. Det var den första reseskildringen på finska.

I sina nedteckningar fäste han uppmärksamhet vid hur de ”finnar” som han träffade klädde sig, vid deras karaktärsdrag, sätt, näringar, bostäder och hushållsarbete. Särskilt kvinnornas dräkter var intressanta för de hade särskilda drag som skilde sig mellan folken. Männens dräkter var däremot likadana som ryssarnas överallt.

I Kozmodemjansk i mellersta Ryssland ville Ahlqvist framför allt undersöka det turkiska språket tjuvasjiska, eftersom dess samband med det finska språket ännu inte utretts 1856. Vid sidan om insamlandet av språkproven lade Ahlqvist märke till att de kvinnliga tjuvasjerna och tjeremisserna klädde sig väldigt lika. Båda hade en bred penningdekoration som täckte bröstet, som Ahlqvist också hämtade till Finland.

Den finsk-ugriska samlingen förklarar finskheten

Smycket det vill säga šerkämä och kvinnans gröna jacka, förkläde, huvuddekorationen ošpu samt axelbandet katalogiserades som tjeremissmaterial i Kejserliga Alexanders Universitets helhet Asien, som innehöll föremål även av basjkirerna, tjuvasjerna, samojederna, tunguserna, jakuterna och tjuktjerna. Universitetets historisk-etnografiska samlingar blev en del av det nyligen grundade Statens historiska museums samlingar 1893. Detta museum fick det officiella namnet Finlands nationalmuseum 1916.

August Ahlqvists expeditioner inföll under en tid då finskheten medvetet byggdes som en del av det ryska imperiet. Definitionen av finskheten sökte sin form och influenser till detta söktes långt i från, ända från Sibirien öster om Uralbergen. Vid uppfattandet av nationaliteten var det viktigt att göra skillnad till ryskheten och svenskheten, men även mellan folk som kallades folk av finska stammar. Insamlandet och undersökandet av materialen påverkades av ideologiska strömningar från Europa samt sätten att göra vetenskap på, som omfattade till exempel att granska föremål och folk genom jämförelse och hierarki.

Utöver Ahlqvist åkte flera andra finska lingvister och etnologer på expeditioner österut på 1800-talet och i början av 1900-talet. I Finlands nationalmuseums finsk-ugriska samling finns ungefär 9 000 föremål utanför Finlands gränser från andra kulturers inflytelsesfär som samlats in under 1850–1920-talen. Det är viktigt att identifiera detta när man granskar koloniala nyanser i Finlands nationalmuseums insamlingshistoria och främjar dekonolialiseringsåtgärder inom museiarbetet och museets samlingar.

Anna-Mari Immonen

Litteratur

Ahlqvist, August 1859. Muistelmia matkoilta Wenäjällä 1854–1858. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.