Sjömansservicebyråns bokväska

Månadens föremål - Juni 2023

Sjömanstjänstens historia

Sjömän har genom tiderna varit å ena sidan mystifierade, å andra sidan försmådda sjöbjörnar. Den som levt till sjöss har varit isolerad från både sin familj och samhället i stort. Han har representerat frihet och världslighet, farligt utanförskap och olikhet. Till hemstränderna kan han ha fört med sig en aning av fjärran länders märkliga dofter och tanken om människopartikelns ställning mellan himmel och jord som han tillägnat sig på det stora havet. Ur ett prydligt organiserat samhällslivs synvinkel kan sjömannen och hans erfarenheter ha inneburit, om inte ett regelrätt existentiellt hot, så åtminstone ett litet gnissel i den rådande världsordningen.

Kanske sedan sjömansyrket blev till har de som våndats över undersåtarnas själar befattat sig med att sätta upp moraliska regler för sjömän. Vad gäller att trygga sjöfararens välbefinnande och aktivt utveckla de sociala förhållandena har statsmakten dock agerat i sakta mak. En viktig milstolpe kan anses vara inrättandet av Sjömanshusen 1748 och en viktig roll i det praktiska arbetet för att bygga upp ett nätverk för sjömanstjänsten och sjömännens välfärd spelades av Finska Sjömansmissionen, som grundades 1875, samt Sjömanshemföreningen i Finland, som inledde sin verksamhet 1923.

Med tiden och till följd av internationell reglering, kulturella förändringar och samhällelig utveckling har sjömansyrket blivit ”sekulariserat” som ett yrke bland andra yrken och statsmakten har alltmer fokuserat på att skydda yrkeskåren och se till yrkesutövarnas välfärd. Det har konstaterats att särdragen i sjöfararens arbete gör det svårt att på lika villkor delta i samhället och i fritidsverksamhet, och därmed har man framför allt satt upp ett jämlikt medborgarskap som mål.

År 1960 inrättades i Finland, något senare än i de övriga nordiska länderna, Handelsflottans välfärdsråd som bland annat tog hand om sjömansidrotten och -biblioteken. Vad gäller dess uppgift kan det anses vara föregångaren till Sjömansservicebyrån som efter många skeenden inrättades 1973 för att genomföra lagen om service- och studieverksamhet för sjömän som trädde i kraft året innan. Lagen baserade sig på Internationella arbetsorganisationens (ILO) rekommendation och Sjömans-Unionen förespråkade den starkt. I lagpropositionen angavs att Sjömansservicebyrån, förkortad SSB, har som uppgift att främja och verkställa studier, ungdoms- och vuxenutbildning, idrotts-, rekreations- och fritidsverksamhet samt informationstjänster för yrkesverksamma sjömän.

Från början grundade sig finansieringen av SSB:s verksamhet på tre pelare; sjöfararna, rederierna och staten betalar var sin del. I styrelsen som ansvarar för SSB:s verksamhet och ekonomi är utöver arbets- och näringsministeriet också arbetsmarknadsorganisationerna i sjöfartsbranschen och Finlands Sjömanskyrka representerade. Verksamheten omfattar såväl studerande inom sjöfart som dem som arbetar till sjöss och pensionerade sjömän. Ända sedan början har bland annat motionsservice och idrottsverksamhet, kurser anpassade för sjömän samt sjömansbiblioteket och tidningstjänsten varit viktiga aktiviteter. Särskilt de sjömän som har avslutat sin aktiva karriär får upprätthålla sitt sociala nätverk på sjömanskvällar som SSB anordnar. Under hela sin verksamhet har SSB också publicerat tidningen Frivakt som levereras till alla finländska fartyg.

Böcker till fartygen

I och med att läskunnigheten spred sig blev litteratur en del av det sega och tåliga folkets fritidsverksamhet, även på fartyg. Sjömansbiblioteksverksamheten, en serviceform som ärvts från Sjömansmissionen, Sjömanskyrkan, Sjömans-Unionen och Handelsflottans välfärdsråd, har blivit en av SSB:s viktigaste uppgifter. Tidigare aktörer hade sedan 1920-talet samlat en mycket fint litterär grundplåt och när MEPA inrättades bestod sjömansbibliotekssamlingen av cirka 35 000 volymer. Utvecklingen var snabb och 1974 hade urvalet som cirkulerades på fartygen ökat till 42 000 verk och under detta år gjordes 855 biblioteksbyten på fartygen. Det ansågs vara särskilt viktigt att utvidga boktjänsten även till de fartyg som gick i trafik mellan tredjeländer, i så kallad cross trade-trafik. Till dessa fartyg i utrikesfart levererades bokpaketen i samband med besättningsbyten samt reservdels- och provianttransporter.

Vad har då burits i bokväskan under åren? Där som andelen olika religiösa böcker och andaktslitteratur var iögonfallande i de tidiga sjömansbiblioteken, har urvalet med tiden och i och med att de ansvariga aktörerna har ändrats sekulariserats och levt med de allmänna litterära konsumtionstrenderna. Historiska romaner, deckare och annan underhållningslitteratur går åt, men också hobby- och facklitteratur, med särskild tonvikt på yrket. Särskilt under SSB:s tidiga dagar var det samhällsmedvetna materialet, som också var i harmoni med tidens strömmar, en specialitet. Idag utgör vid sidan av litteratur filmer en väsentlig del av utlåningstjänsten, och tidsenligt är också möjligheten att beställa material via bibliotekets webbplats.

SSB:s traditionella bokväska både symboliserar och konkretiserar sjömansbiblioteksverksamheten. Litteraturen har för sjömännen inneburit delaktighet i mänskligheten och samhället som inte bryts när man lämnar kajen. Bytet av underhållnings- och informationsutbudet har blivit en oskiljaktig del av utrustandet av ett fartyg för havet, på samma sätt som tankning av bränsletankarna eller påfyllning av proviantförrådet. Maskinstyrka kräver bränsle och mat är livsavgörande, men människan lever inte bara av bröd.

Den informations- och underhållningsteknologiska revolutionen har inneburit en omvälvning också för sjöfolkets möjligheter till kommunikation, kunskapssökning och tidsfördriv. Utöver den traditionella metoden kan dagens sjömän också lyssna på eller läsa sina böcker i elektroniskt format, men även det pappersbaserade användargränssnittet står sig fortfarande. En bok är fortfarande en tillförlitlig vän, lärare och port till andra landskap när havet känns oändligt och fartyget trångt.

Timo Kunttu

Ytterligare information

Sjömansservicebyrån har producerat tjänster för sjömän i ett halvt sekel och kommer snart att kunna erbjuda en bok om sin egen historia till bokväskan. Verket som publiceras i år är skrivet av musikern och historikern Matti Johannes Koivu.

Mer information om SSB: mepa.fi/sv/

1
Bild: Markku Haverinen, Finlands sjöhistoriska museum 2008.
2
Katalogen för bordningsbåten Valvojas sjömansbibliotek avspeglar Sjömansmissionens perspektiv som bibliotekets upprätthållare. Bild: Timo Kunttu, Finlands sjöhistoriska museum 2023.
3
Katalogen för bordningsbåten Valvojas sjömansbibliotek avspeglar Sjömansmissionens perspektiv som bibliotekets upprätthållare. Bild: Timo Kunttu, Finlands sjöhistoriska museum 2023.
4
SSB:s böcker i M/S Arkadias sjömansbibliotek. Bild: Johanna Aartomaa, Finlands sjöhistoriska museum 2006.
5
En boklåda av kartong som kallats för transistor dimensionerades enligt begränsningarna för flygpassagerarens handbagage. På så sätt kunde avbytarbesättningen enkelt ta med sig transistorerna till fartyg i fjärrtrafik. Bild: Markku Haverinen, Finlands sjöhistoriska museum 2006.
6
SSB:s ombud Pekka Karppanen byter böcker till M/S Ariel 1986. Bild: SSB:s bildarkiv.